Luddiga, flummiga tankar kring beteenden, kärlek och annat..

Jag ägnar stor del av min tankeverksamhet till reflektion över mitt egna beteende och mina egna tankebanor. En sak som jag tycker är väldigt fascinerande är kärleken som vi människor visar till olika organisationer. Hur vi kan älska Änglarna, Red Devils, Nike eller Volcom. Jag försöker förstå varför jag alltid helst vill ha på mig ett par Nike skor på vägen till polaren när vi ska titta på Änglarna tätt följt av Manchester United iklädd min Volcom tröja. Har jag utvecklat en kärlek till   dessa varumärken. Precis som jag känner kärlek för mina katter, vänner och min familj. Kan det vara så att jag blivit hjärntvättad av marknadsföring eller vänner och bekanta i min närhet som haft en känsla för något märke, företag eller lag. Jag har svårt att se att kärleken till min familj går att likställa, i min värld så går det varken att likställa eller jämföra, med kärleken till ett lag. Min mor som ammat mig, min far som lärt mig simma, mina syskon som gett mig så mycket kärlek. Aldrig att jag skulle kunna kategorisera ett lag i samma grupp, jag har svårt att göra det. Vilket många gör och agerar utefter. Ändå så är det precis vad jag tänkt göra i mina tankar kring kärlek ur ett annorlunda perspektiv.

Många människor älskar IFK och hatar AIK, ja det är sant. De hatar AIK och skyr inga medel för att få uttrycka sitt hat. Poliser, hundar, stängsel, bussar eller barnfamiljer nej inget får stå i mellan när ett slag ska utdelas eller en sten ska kastas. Skulle något eller någon av dessa råka stå i mellan så får de faktiskt skylla sig själva. Det har ju själva valt att gå och titta på fotboll. Jag skulle vilja måla upp ett scenario där någon som inte tycker som ”Huliganen” gör skulle befinna sig på arbetsplatsen, eller i kön i mataffären, på dagis eller hemma vid julbordet. Jag undrar vad deras kärlek och hat driver dem till i dessa miljöer. Tänds det bengaler och stormas personen framför som föredrar standardmjölk framför lättmjölk? Kastas det sten mot killen på jobbet som kom fram till en annan slutsats efter att ha granskat bokslutet? Vad är skillnaden? Även om jag har gråtit glädjetårar för de lag som ligger mig varmt om hjärtat så handlar det om, i mitt fall, olika världar. En tår på ett ställe betyder ingenting på ett annat.

Min kärlek till mina nära och kära som har växt fram genom blodsband, ömsesidiga uppoffringar, närhet skulle garanterat kunna få mig att handla både tankelöst och våldsamt mot en person eller en grupp personer om jag såg behovet eller en lösning i ett sådant handlande. Då skulle de varit tvungna att ha handlat först samt ha gjort något utanför samhällets ramar för acceptans. Även om jag förstår min egen ståndpunkt samt mina egna värderingar och jag skulle kunna babbla vidare om dem många stycken till så är de bara ena sidan av myntet. De unga herrar(jag tar mig friheten att generalisera) som ger uttryck för sin kärlek till sitt lag genom huliganism delar aldrig med sig av sina tankar och känslor. Hur ska vi då kunna förstå varandra om vi inte börjar med att informera varandra, vi behöver inte föra en dialog eller kommunicera än. Det räcker att vi informerar till en början för att öka förståelsen mellan grupperna. 

Jag kan börja, jag börjar med några frågor och påståenden.

Älska och hata är två ytterligheter. Bara för att man älskar någon behöver man då hata någon annan. Jag älskar min familj och hatar inte någon annan familj. Det är inte så i vanliga livet, varför är det så inom fotbollen?

Man kan bara älska ett lag. När man som förälder får sitt första barn så älskar man det av hela sitt hjärta. När det andra barnet föds älskar man det då av halva sitt hjärta. Vad händer om man är ännu fler syskon? Vad gäller inom fotbollen?

Hur har kärleken till laget växt fram? Genom närhet? Graviditet eller något annat? För det kan väl inte varit så att farsan höll på ditt lag.. Eller var det den tuffa storebrodern? Kusinen? Eller fräcke Loffe i skolan? Eller fick du en tröja på något konstigt och magiskt sätt? Eller så var det nog så att du satt med de olika föreningarnas stadgar och jämförde för att sedan dra slutsatsen kring föreningens värderingar och valde sedan den förening du kände att du kunde identifiera dig bäst med.

Jag vill med allt mitt osammanhängande brainskrivande(egen komponerat ord som innebär vad det som det låter som, brainstormande i löpande text) försöka få en egen förståelse men det enda jag förstår är hur urbota dumt det är. Jag kan knappt finna något vettigt argument. Jag ska försöka.. Gick inte..

Ovanstående text tåls att kommenteras samt analyseras, kanske även revideras, garanterat omstruktureras, på nytt komponeras så att jag eventuellt slipper genereras.

?

Hur tänkte jag när jag döpte min blog? Jag är förövrigt fullt medveten om att blog stavas blogg på svenska. Jag motsäger mig den stavningen och kommer precis som tidigare använda mig av den "en-geiga" stavningen.

Varför valde jag namnet Utmostness, det varken ligger rätt i munnen eller smakar som ett bra ord.

-ness trenden är välkänd, det var där jag började när jag skull kreera mitt blognamn. Alltså började jag bakifrån med inspiration från wellness, healthness och fitness. Jag ville han något mer, något som knöt ihop mina intressen. Hälsa var taget, träning fick jag inte ihop till något bra. Jag började fundera vad träning, välmående och hälsa betydde för mig.

Att alltid bli så bra som jag kan bli är något jag strävar efter inom det mesta jag tar mig ann. Bestness var taget.. Att sträva efter att bli så bra som möjligt kan kallas att man gör sitt yttersta.

Svenskt uppslagsord
ytterst

Engelsk översättning
utmost

Därav namnet!

Vem vet, det kanske är något man kan lära sig tycka om?

Tänk vilken skillnad det kan göra att skriva ner saker och ting..

Nu var det ett tag sen jag "Bara började", jag tror att det kan bero på de massiva inläggen jag tidigare skrivit. De(inläggen) satte nog lite press på mig, jag kände att de var normen. Ack så fel jag hade. Det finns ju ingen norm för hur långa inläggen måste vara i min blogg..

I mina senaste inlägg listade jag vad jag hade ätit under dagen. Jag noterade att jag slarvar med frukost samt att min kvällsmat ibland var felkomponerad. Efter att jag skrev det så har det faktiskt blivit en markant skillnad. Jag har tom blivit tvungen att inhandla mer havregryn efter att jag skärpt mina frukost vanor. Det är nog den förändringen som jag märker störst skillnad av, jag känner mig piggare tidigare på dagen än vad jag annars gjort. Innan brukade jag komma igång framåt eftermiddagen. Jag har alltid varit en av dom som "inte kan äta frukost". Kan och kan, det är faktiskt inte sååå svårt att äta. Så den föreställningen har jag gjort mig av med och njuter sedermera av mina frukostar.

Tänk vilken skillnad det kan göra att skriva ner saker och ting..

När jag för ett par år sedan gick min NLP utbildning fick jag i uppgift att skriva ner vad jag ville göra med mina nyförvärvade kunskaper. Jag skrev då att jag ville använda dem professionellt inom idrott, träning och för att hjälpa andra. Nu sitter jag här på väg att börja arbeta som hälsokonsult, det är hyfsat nära iaf. Jag är mer än nöjd..

Tänk vilken skillnad det kan göra att skriva ner saker och ting..

Jag satt med min hälsokonsult för ett par månader sedan och kände mig inte riktigt på topp, vilket hon noterade. Hon tvingade(läs: övertygade) mig att skriva en lapp som jag skulle sätta upp i badrummet där jag såg den varje morgon och kväll. På lappen skulle det stå "Jag ser ljust på framtiden och tror på mig själv. Sagt och gjort. Nu ett par månader senare så kommer jag på mig själv med att mumla dessa orden för mig själv även utanför badrummet. Den största skillnade från den dagen då jag satte upp lappen är att jag så smått börjar tro på orden..


Tänk vilken skillnad det kan göra att skriva ner saker och ting..

2 i 1

Då ska dagens och gårdagens aktiviteter plitas ner. Vi börjar i kronologisk ordning, vilket innebär att tisdagen får utrymme i första stycket.

Igår blev det i träningsväg två aktiviteter, både styrka och promenad (jag kommer att berätta mer om denna fantastiska promenad senare). På gymmet körde jag biceps, där jag faktiskt kunde öka ett snäpp i maskinen och det är ju alltid roligt. Sen så var det rygg då valde jag att köra lats-pull. Underarmar och mage var de sista två kroppsdelarna. Inte riktigt mina favorit muskelgrupper. Kan ha att göra med att jag sällan sett något märkbart resultat.
Just därför är det så viktigt att jag koncentrerar mig extra mycket när jag tränar dessa delar. Alla övningar gjordes på samma sätt som jag har tränat tidigare. Det där med TUT och så. Dagen avslutades med en kvällspromenad med en god vän i ca 1h.

Promenaden började, som så många andra promenader, utan några särskilda händelser. När vi strosat omkring en stund i det område som jag är uppvuxen i och bor i blev jag visad en gata jag aldrig varit på tidigare. Jag tror helt ärlig att det var den sista outforskade delen av mitt område. Det fanns ett par annorlunda och mysiga hus, ett av dem kunde man lätt klistrat in i en Astrid Lindgren saga. Vi kunde nästan se familjen som firade jul där i de stora fönstrena. Promenaden tog oss vidare bort mot Chalmers där vi blev stoppade av en ung man i kåroverall. Det skulle bjudas på fyrverkeri så om vi inte ville bli träffade av fyrverkerirester så gjorde vi bäst i att på betryggande avstånd njuta av showen. Vilken fyrverkerishow det var, den var helt fantastisk. Stora ljusspel, blixtar, raketer kors och tvärs och det sista som var helt fantastiskt. Två enorma eldlågor som sprutade upp från marken. Det var så fantastiskt mäktigt. Vi strosade vidare efter klartecken från vår overallprydda vän. Vi han inte gå länge innan vi hörde en blåsorkester närma sig oss. Vi stod kvar där i vintermörkret och njöt av musiken, den låt som fastnade var "When the saints go marching in" vilken orkestern framförde med glädje. Vi stod där och diggade en stund sen så försvann orkestern iväg följda av våra och ett par andras applåder. Det var en mycket speciell och händelserik promenad.

Igår åt jag:
Havregrynsgröt med psyllieum frön, linfrön, dinkel och banan. Två knäckemackor med ost och två ägg.
Kyckling och ris
Gainer
Proteinbar
Kalkon och grönsaker

De blev för få mål igår, den enda ursäkten jag har är att jag behöver handla.. Imorgon handlar jag så slipper jag ursäkta mig. För det finns ju säkert inga andra lösningar att hitta på hemma.

Idag så har det blivit en löprunda på 8 km, vilket jag sprang på 45 min. Det får jag vara nöjd med just nu. Det ska givetvis bli bättre. Målet är att komma ner till 40 min den 1/4-09. Det blev även idag en kvällspromenad med en vän inte lika händelserik som gårdagen med dock mycket trevlig.

Idag har jag ätit en grötfrukost gjord på havregryn, psyllieumfrön, linfrön, dinkel och kanel.
2 ägg och två knäckemackor med ost.
Proteinbar
Spaghetti frutti di mare unt pollo med en sallad till.
Mandlar
Ytterst lite nudlar med fetaost(orkade inte annat än att äta det jag såg)

Jag borde druckit en proteinshake istället för nudlarna. Det kan jag faktiskt göra nu ändå. Sen så behöver jag handla frukt. Det ordnar vi som sagt imorgon.

Idag

På tal om leenden, jag har länge levt efter devisen att ett leende kostar mig så lite att bjuda på. Så jag försöker bjuda min omgivning på så många som jag orkar med. Nu så jobbar man helt plötsligt på ett ställe som genomsyras av samma tänk. Riktigt kul! Så nu springer jag runt och ler professionellt. Jag minns en gång då jag var ute i Skövde med ett flertal av mina vänner. Det bjöds på karaoke på en scen på övervåningen. På scenen står det en blyg och osäker tjej och sjunger, hon är så nervös att hennes röst knappt orkar fram till mikrofonen. Jag kliver upp bredvid henne och vi bjuder på en härlig duett vi sjöng iof hellre än bra, men vi hade det väldigt roligt i vilket fall. Efteråt så tackade hon mig, jag sa till henne att det inte fanns något att tacka för. Då tittade hon in i mina ögon och sa att hon förstog vad jag hade gjort.

Med denna anektdot vill jag inte framstå som ett helgon utan jag vill belysa hur enkelt det är att sprida en gnutta glädje. Jag kan inte begära att alla ska (dricka så att man vågar) sjunga karaoke på en scen med en främmande människa, men ett leende har vi alla råd att bjuda på.

Dagens träning har bestått av följande:

Gym: Fram- och baksida lår samt vader. TUT 15-30, reps 4-8, vila 1-2 min.

Det gick riktigt bra idag med benen. Kände mig väldigt stark, det var mycket mindre skakningar än vad det brukar vara. Jag låg kvar på samma vikter som förra gången jag körde och klarade 6 reps innan failure(Min definition av failure är "failure i utförandet", vilket innnebär att när man inte klarar av att utföra övningen tekniskt korrekt samt strikt så är det failure).

Ikväll blev det även löpning i skogen. Det blev ett pass på 50 min, då är promenaden till och från slingan medräknad.

Foto: Sanna Alinder

Dagens kost har det varit lite sämre med:

Frukost: Två ägg, två knäckemackor med ost och ett äpple.
Mellanmål: Proteinbar
Efter träning: Gainer
Middag: Massa nyttig Xtravaganza mat. Typ grönsaker och proteinrika grejjor.
Efter löpningen: Proteinbar
Nattamat: Lite kyckling med grönsaker.

Om man analyserar dagens matintag så tycker jag att frukosten var lite tunn, borde ätit en portion gröt till. Jag saknar en bra lunch, jag mellanmålade mig förbi den. Det som har varit bra är att jag har ätit under hela dagen med många mellanmål, alltså har jag haft en jämn blodsocker nivå och det är ju bra.

Veckan som gått..

En veckas utbildning inom Xravaganzas koncept. Det har varit en väldigt intressant och lärorik vecka. Jag har fått en djupare förståelse för mycket. Vi pratat mycket om kost, hälsa och mental träning. Vi har alltså pratat mycket om mina intressen. Jag har suttit i en vecka och pratat om mina intressen med likasinnade. Det är svårt att inte uppskatta och ha roligt en sådan vecka. Tänket inom Xtravaganza bygger mycket på NLP(Neuro Lingvistisk Programmering), jag har gått 1:a steget inom NLP. Jag är alltså då en sk Practitioner. Den som har gjort Xtravaganza programmet är det högsta man kan vara in om NLP, och flera inom Xtravaganza likaså. Man kan kortafattat förklara NLP med att men hjälp av olika tekniker och övningar lär sig att jobba utifrån nuläget och att man är mål- samt resultatinriktad. Det finns hur mycket som helst att läsa om NLP. Google and you will find.

Gruppen under utbildningen var en salig blandning av folk och bakgrunder. Det var så kul att inom alla områden vi berörde så fanns det faktiskt en expert inom gruppen. Vi hade exempelvis en personlig tränare, sjukgymnaster, massörer, säljutbildare, gymägare, instruktörer inom flera olika typer av träningsformer, entreprenörer, lärare, barnmorskor och så jag då som besitter lite kunskap om det mesta och kan förstå alla världar och tolka mellan dem tillika knyta ihop säcken.

Jag ska försöka skriva utan att låta skrytsam, men jag har aldrig fått så mycket beröm på en så kort tid. Jag fick beröm för att bidra till gruppdynamiken, komma med bra infallsvinklar, att jag är en bra människa. Att min chef har fått rekommendationer från den utbildningsansvarige att han ska satsa på mig. Jag är väldigt speciell och att jag berikade utbildningen, fick jag höra. Jag svävar på moln bara jag tänker på det.

Vi har jobbat mycket med att förändra hur vi själva tänker och hur vi pratar. Om man ska hjälpa andra att ta till sig ett koncept så måste vi själva genomsyras av det och vara kongruenta med vårt budskap. Det är faktiskt något som jag verkligen känner mig trygg med. Jag har ju faktiskt själv gått ner ett antal kilon genom att följa programmer.

Vi har lyssnat mycket på mental träning. Det är faktiskt något jag kan rekommendera. Det tar ca 15 min, jag tycker det är svårt att komma undan med någon ursäkt till att inte göra det. Tror man inte på att det fungerar så kan det faktiskt var värt en chansning. Det dokumenterade positiva effekterna är så värdefulla i livet att motiven till att inte lyssna på det inte håller. Man lär sig att slappna av mentalt och muskulärt, man går in i en form av dvala, likt det meditativa tillståndet folk försätter sig i vid meditation där logiken inte styr utan kreativiteten. Det är då man löser problem och svar ”bara kommer till än”. Bara delen att läsa sig slappna av kan var bra på kvällar då det är lite svårt att somna. Att man blir starkare mentalt genom att lyssna på positiva ord är oxå rätt skönt. Jag vet att många har svårt för sånt här och det respekterar jag. Jag vet dock att jag tycker att det är bra för mig och jag trivs bra med att lyssna på det. Jag ska få tips på mentalträning som inte är från Xtravaganza jag kommer då att dela med mig av dem.

Jag har provat på Friskis & Svettis svar på bodypump; Skivstång. Det började riktigt illa och jag fick känsla att jag bara ville sticka därifrån. Instruktören började med någon aerobics influerad uppvärmning, stegen kändes inte så naturliga för mig och när vi la till händerna var det helt kört för min del. När vi sen kom igång med stången så kände jag mig lite mer trygg. Innan vi började så var jag väldigt nervös, jag hade ingen aning om hur jobbigt det skulle bli, jag visste inte heller hur mycket vikt jag borde lasta på. Jag gick efter tanken att jag ville bli helt slut så hellre för mycket än för lite. Det handlar ju om många repetitioner så jag var inte rädd. Jag får faktiskt erkänna att jag har missat en bra form av träning genom att hålla mig borta från allt vad gruppträning heter. Jag är verkligen inte främmande för att ge mig på Bodypump hemma i Götet. Kroppen fick sig en ordentlig genomkörare, det gillar vi.

Helgens träning har bestått av ett löppass i Solna, jag skulle till Systembolaget så jag fick kombinera nytta med nöje. In på bolaget kom jag med min löparjacka och mina tajta(sexiga) löparbyxor. Jag kände blickarna, men jag bestämde mig för att gå med huvudet högt och låtsas som om jag var helt bekväm i min nästintill nakenhet. Jag sprang hem och lämnade vinet och fortsatte sen min löprunda runt Råstasjön. Det var galet halt runt sjön, jag sprang där och tänkte att jag skulle slappna av och hur bra balans jag hade. Jag mötte ett antal människor som inte hade riktigt samma tänk, det var rätt kul att springa förbi folk som var stela som pinnar och alldeles nervösa. Jag klarade mig galant runt sjön och hem. Det blev ca 1h löpning. Idag blev det en promenad med min vän i ca 1,5h, riktigt skönt.

Kort sammanfattning av veckan som gått ur tränings- och kostsynpunkt

Träning:
Måndag: Inget
Tisdag: Framsida- och baksida lår, vader; 4-8 rep TUT:15-30 3 set. 10 min kortintervaller i rodden och 20 min löpning i ca 11 km/h.
Onsdag: 1h spinning, Tunga biceps ca 4 rep följt av ca 8 lättare rep och sen armhävningar. Detta gjordes i följd i 4 set. (Mellan 2:a och 3:e settet kände jag en stank utan dess like, jag var tvungen att lägga ner hantlarna och förflytta mig därifrån, likaså min träningsvän. Kvar sitter en äldre man som tar i för kung och fosterland.. Så det kan gå ibland.)

Idag: Det blir det något bodypump liknande.

Maten har jag skärpt mig med, den har generellt sett bestått av följande:

Frukost: 2 ägg, yoghurt med nötter, torkad frukt och lite havregryn.

Mellanmål: Grov macka

Lunch: Proteinrik sallad

Mellanmål: Frukt

Protein och frukt innan träning

Protein och frukt efter träning

Middag: Proteinrikt med lite kolhydrater

Kvällsmat: Frukt

Ska man vara kritisk till min kost så kan man se att jag borde byta ut kvällsmålet från frukt till någon proteinrik mat och lägga till nötter till det rena fruktmellanmålet. Annars får jag faktiskt vara rätt nöjd. Det är inte så svårt att sköta kosten när man har likasinnade runt sig och ett schema att följa där man bara behöver öppna dörren för att få i sig den uppdukade maten.

Jag kommer med största sannolikhet sammanfatta utbildningen och mina tankar kring den när jag sitter på tåget till Sthml imorgon.

Tankar kring framtvingad kreativitet

Jag frågade en vän hur man gör när man känner att kreativiteten är slut. Som för mig nu de senaste dagarna när jag har varit på utbildning. Det har verkligen inte funnits varken lust eller ork till att skriva. Jag fick då rådet att börja. Kort och gott så var det det enda han sa. Jag funderade på det igår kväll när jag skulle sova och tanken har funnits i mitt huvud under hela dagen.

Om något inte funkar, gör något annat.

Visa ord.

Om man gör samma saker hela tiden så kommer samma saker att hända.

Oxå visa ord

Jag funderade som sagt på att jag inte skrivit, det kommer väl bara till mig när jag är sugen på att skriva tänkte jag. Det är nog inte riktigt så lätt. Om jag hade fortsatt att vänta på suget under dessa dagar som jag nästan gjort samma sak, haft samma schema. Man vaknar, äter, är på utbildning, tränar, äter, pluggar och sover. Då hade jag med största sannolikhet inte skrivit. Utan nu valde jag att använda mig av min väns tips. Jag började helt enkelt. Nu sitter jag här och har skrivit ett antal meningar iaf. Jag gjorde något annat, jag gjorde inte samma sak och fick en annan konsekvens.

Dessa meningar i fet text ovan går att tillämpa på så mycket mer. Sug på den karamellen.

Tankar kring konst, skapande och kreativitet

En sak som jag har funderat kring skrivandet som sådant är hur det bedöms, framför allt i skolan. Mitt resonemang går säkert att tillämpa på flera olika områden såsom målande, säkert på det mesta som styrs av kreativitet. När jag gick i skolan och passerat den tid då stavfel fyllde mina texter så fick man ofta olikartade skrivuppgifter. När man fick tillbaka texten så hade läraren fyllt den med kommentarer och röda streck. Om man bortser från de grammatiska felen, vem är då läraren att kritisera mitt verk. Det är faktiskt ett verk. Master Lau sa att allt som man gör som innefattar kreativitet är ett uttryck av själen. Jag tycker att han satte ord på en känsla hos mig. När man är i den så kallade ”Zonen” där texten bara flödar eller tavlan bara blir till, när en låt kommer till än, när en talare bara pratar på och allt som sägs är så perfekt. Då är man i zonen och det är då själen uttrycker sig. Jag undrar då om några år på högskolan ger än rätten att inte bara bedöma, utan faktiskt döma själens uttryck. För en elev, ett barn som håller på att hitta sig själv, ett barn som håller på att forma en personlighet. Barnet ger själen utrymme att uttrycka sig i någon form men tvingas istället in i en värld av regler. Om vi gör en parallell till idrotten som ligger mig väldigt varm om hjärtat. När vi är små och springer runt och sparkar boll så skriks det på sidan: Passa bollen! Var inte egoistisk! Vi är faktiskt ett lag! Det är inte bara du som vill ha bollen!

Nu måste man vara rätt ”open minded” och missförstå mig rätt. Om alla barn väljer att passa bollen i svåra situationer vad medför det? Kan det vara så att vi får spelare som i de flesta situationer passar bollen. Till och med när det inte är det bästa alternativet(läs Daniel Andersson, MFF). Sen så finns det de barnen som är bångstyriga, som strutar i sin tränare. De vägrar passa bollen för de älskar bollen, om någon försöker ta den ifrån dem så använder de alla medel för att behålla den. De lär sig tekniker för att täcka bollen, tekniker för att ta sig förbi sin motspelare. De utvecklas på ett sett som skiljer sig från mängden(läs Zlatan Ibrahimovic, Inter). Varför inte även ge de barnen som inte är bångstyriga utrymme att få utvecklas fritt på sitt sätt? Hur har jag inte svaret på men det kanske någon annan har.

I samma anda vill jag att lärare ska tänka. Lär barnen alla klassiska sätt att skriva, träna dem på skrivandets alla former. Om alla stöps i samma form, om alla rättas in i samma led, gallrar vi inte då bort chansen att få uppleva nyskapande? Tänk på hur många framgångs sagor där huvudpersonen helt saknat förutsättningar eller utbildning. Det enda jag vill se att när någon skapar, oavsett om det är ett barn eller en vuxen, att de inte döms. Vem är du att döma skapande?

God morgon..

Nu sitter jag på tåget på väg mot nya äventyr. Lite av ett nytt kapitel i mitt liv.

Lite kort bakgrundshistoria innan vi fortsätter att sia. I augusti månad 2008 tog jag beslutet att skriva in mig på Xtravaganzas viktcenter. Beslutet föranleddes av en tävling mellan mig och en god vän. Han hade precis skrivit in sig, jag som var rätt skeptisk sa att jag skulle klara av att gå ner lika mycket i vikt som han gjorde om jag följde mitt egna koncept. Efter en vecka hade min vän gått ner 4 kg och min våg hade knappt rört sig. Hmmm... Det var en match jag skulle få svårt att vinna. Jag är inte dummare än att jag kan byta väg om jag ser att den andra är bättre. Sagt och gjort, jag skrev in mig och påbörjade min resa mot en lättare framtid. Xtravaganzas koncept bygger på 4 ledstjärnor; mentalträning, mentalnäring, rörelseglädje och god energi.

Eftersom det här är min blog, jag skriver iof publikt men det är fortfarande min blog, så är det mina regler. Rätt så skönt faktiskt att inte ha någon som kan kritisera mitt upplägg, ingen formalia att följa ja inte något. Kanske så hör inte stavfel hemma här. Det jag ville ha sagt med det här är, att när jag får en idé, om jag vill bryta den röda tråden så kommer jag att göra det.

Innan jag började på Xtravaganza så hade jag haft ca två år av skador vilket medförde oregelbunden träning, vilket i sin tur medförde kraftig viktuppgång. När jag gick genom dörrarna på viktcentret så låg jag på 108 kg samt en fettprocent på över 30 %. Det var bara 6 kg ifrån mitt all time high på 114 kg. När jag vägde 114 kg och tog tag i mitt liv med massor av lågintensivträning samt ett liv av atkins dieter(kanske inte ett liv men iaf 2x13-dagars dieter). Då tränade jag stenhårt, kom ner på en matchvikt på 90 kg och hade en väldigt väldefinierad kropp. Jag hoppas jag ska kunna vaska fram någon bild, inte i skrytsyfte utan för att kunna visualisera mitt mål. Mål är även det något jag tycker är kul att prata om och som jag kommer att återkomma till. Jag höll min matchvikt i ca 2 år, då kom skadorna. Knät började att säga ifrån, jag fick sluta spela handboll. Tyckte att det var svårt att motivera promenader och cykling för mig själv då jag redan trampat ett antal mil i mina dagar. Det blev som så att jag gymmade väldigt mycket och blev väldigt stark i mina muskler, enbart i mina muskler. Varken huvudet eller mina senor och muskelfästen hängde med i utvecklingen. Dagen kom då jag skull mäta mina resultat genom att maxa. Det är ju så viktigt att veta hur mycket man klarar av att lyfta.... För det finns säkert inga bättre sätt att mäta sin utveckling på. Idag vet man bättre, men det kostade mig en avsliten muskel för att komma till insikt. Vem vet det kanske var ett billigt pris att betala. Jag låg i bänkpressen och tog i för kung och fosterland. Slarvat lite med uppvärmningen och så sa det bara pang. Jag kommer aldrig att glömma ljudet eller den galna smärtan. Nu har den här historien förvridits av mina lagkamrater så att jag framstår som väldigt dum. Jag ska enligt hörsägen ha klivit in och lagt mig under bänken och maxat direkt, riktigt så illa var det inte men slutklämmen är densamma; muskeln gick av. Sanningen ligger väl någonstans mitt i mellan att mina muskler sprang före senor och fästen i utvecklingen i kombination med att jag inte var tillräckligt varm. Det jag bär med mig är ett långt ärr samt ett större tålamod och en långsiktighet i min träning.

Knän-, axel- och lite ryggproblem gjorde att jag klättrade upp till stadiga 108 kg. Väl där så fanns inte samma kraft att göra om allt igen, när jag äntligen samlat kraften att iaf göra något så kom Xtravaganza som ett brev på posten. Jag gick en ketondiet i ca 8 veckor och nådde min målvikt på 92 kg. Då gick jag över till att följa Xtravaganzas tallriksmodell och gjorde det tills jag vägde 90 kg. Under de 8 veckorna hann jag nästan kliva dit i samma överambitiösa fälla. Less is more är något jag behöver bära med mig i mångt och mycket. Mitt mål var:

Jag Amir Limane ska den 18/10 väga mellan 89 och 92 kg. Jag ska även med lätthet springa en mil på under en timma.

Eftersom jag såg på min viktkurva att jag utan problem skulle nå min målvikt så la jag fokus på löpningen. Jag började att springa 2,5 km på slingan där jag bor. På väldigt kort tid hade jag ökat sträckan till 7,5 km. Då sa kroppen ifrån, jag vet inte om den varnat mig tidigare. Sådana signaler lär man sig rätt tidigt inom lagidrotten att inte lyssna på. Både tränare och konkurrenssituationer bidrar med allra största sannolikhet till det här. Jag säger inte att alla tränare saknar kompetensen att uppmuntra sina spelare att lyssna på sina kroppar, men många gör tyvärr det. Höftböjarna fick en inflammation eller något liknande. Jag tror att orsaken var att jag tränat för hårt med för lite energi i kroppen. Xtravaganza ordinerar lågintensiv träning. 7,5 kilometer med två vänner som är bättre tränade och en envishet(när det kommer till träning) som en efterbliven åsna faller nog inte under rubriken lågintensiv träning. Jag fick återigen hålla mig borta från träning pga min glömska, repetition är som sagt studiernas moder. Jag pluggade på = var skadad; så att det satt igen: Less is more. Jag har nu skjutit fram mitt mål. Jag har iof inte uttalat det klart och tydligt och det känns lite som jag står still. Ja det visade även den senaste vägningen. Jag ska ta tag i det.

Efter en tid av en typ av tallriksmodell a la Xtravaganza så märkte jag att utvecklingen uteblev. Jag ökade då kalori intaget och fick en otrolig skjuts i rätt riktning. Jag orkade mer i löparspåret och vikterna var helt plötsligt alldeles för lätta. Kul! Nu så har jag en metod när det gäller ökning av vikter. Den kanske är vedertagen, kanske är det något jag snappat upp i något samtal eller någon trevlig litteratur. Vem vet, nu är det min metod iaf. Jag gör som så att om jag ligger i en period där jag sagt att antalet repetitioner ska ligga mellan 8 och 12 så väljer jag en vikt som jag orkar 8 reps. När jag sedan tränat såpass att jag orkar 12 reps, då är det dags att öka vikt så att jag orkar 8 reps igen och så håller jag på så.

Nu sitter jag på tåget på väg till min utbildning hos Xtravaganza. Jag ska göra en kort historia ännu kortare, det verkar jag ju vara bra på om man tittar uppåt(se texten ovan). Jag satt i konsultation med min hälsokonsult, vi pratade om allt mellan himmel och jord. Hon frågade lite om jobb och vad jag sysselsatte mig med. Vi kom väl kort och gott fram till att jag egentligen ville göra något annat än det jag gjorde. Jag sa att jag ville jobba med träning och hälsa och utbrister att jag hade velat jobba här(läs Xtravaganza). Menar du allvar svarar hon då. Jag det gör jag verkligen. Skicka ditt CV så ska vi se vad jag kan göra. Sagt och gjort och någon månad senare satt jag med den regionansvarige på en intervju. En vecka efter det så får jag ett samtal och en fråga om jag vill ha jobbet. Till en början handlar det om en timmanställning, men med min inställning kan jag hel ärligt säga att jag inte räknar med att enbart vara timmanställd särskilt länge.

Söndag

3 gånger på 3 dagar, ja det är sant. Jag hjälpte till med ytterligare en flytt. Lite fler trappor och mycket mer svett.

Dagens mat bestod av följande:

Frukost: Xtra-bar
Lunch: Räksallad och ostmacka
Middag: Stekt torsk med potatis och en klick räksallad(den kladdiga sorten)
Bror min stod för matlagningen, det var väldigt gott.
Kvällsmat: Resten av mammas kebabsallad

Det blir väldigt tydligt när man skriver ner sin kost vad som saknas. Mellanmål måste jag bli bättre på även på helger. Ursäkten hade kunnat vara att jag var ute och flängde hela dagen men den håller inte. Hur svårt är det att plocka med sig lite frukter en shake eller svänga förbi en mack eller affär och handla det man behöver få i sig.

Dagens träning:

FLYTT i ca 3 timmar. Svetten lackade så jag kunde med gott samvete klassa det som träning.

Dagen bjöd på handboll som jag nu trappat ner på, så det innefattar i dagsläget enbart matcher med mina juniorer. Jag har gått från att ha handboll ca 6 dagar i veckan till att bara träffa mina spelare någon gång ibland. Trodde aldrig att jag skulle säga det men det är faktiskt helt underbart att ha så mycket ”tid över”. På något märkligt sätt så känns det som om jag har utvecklats som coach under min absenta tid. Jag har fått en annan blick för spelet. Det som jag tidigare sett som en svaghet hos mig börjar titta fram och yttra sig i små justeringar som faktiskt ändrar matchbilden. Nu coachar jag ett väldigt tacksamt lag eftersom de är väldigt duktiga, men något har hänt med mitt coachande i positiv bemärkelse. Tidigare har min styrka nästan enbart legat i den motiverande och inspirerande delen, då jag kunnat förlita mig på det som killarna lärt sig på träning. Med tanke på att jag inte medverkar i någon träning nu så har jag nog tvingats att evolvera( måste hitta på egna ord när jag har använt utveckling för många gånger).

Lördag

Gissa vad som stod på dagordningen idag igen. Jo en flytt... Lika roligt idag som igår. Dock fick jag mig en lite längre sovmorgon. Det uppskattas varmt när planeringen är gjord så att sovandet hinns med. Efter bärande bar det av att lyssna på Master Simon Lau. Han är mästare i Kung Fu i stilen Wing Chun. Det var en riktigt skön och, framförallt, vis man. Jag hade förväntningen att det skulle vara en uppvisning av kampsporten som sådan. Istället fick jag lyssna på Master Lau som pratade om självkänsla, självförtroende samt självinsikt. Han sa galet mycket visa saker. Mycket gamla visdomar, men det tåls att höra tusen gånger. Saker som att:

• Man måste vara vän med sig själv för att kunna bli vän med andra.
• Slåss inte, men vinn fighten med dig själv..
• Man måste ta ansvar för sitt eget liv, tar man inte sitt ansvar så lämnar kontrollen över sitt liv till andra.

Jag kom även därifrån med vetskapen att Wing Chun inte är en kampsport utan en kampkonst. Vad är skillnaden. Konst är uttryck från själen. Då menar vi(Jag och Master) inte själen som ett spöke som den nästan förknippas med i vår värld, utan själen som i "Ditt" sanna jag, ditt riktiga jag.

Det var en väldigt djup och filosofisk föreläsning som jag nog behöver smälta... Fortsättning följer, som med så mycket annat.

Dagens träning bestod av gym. Muskelgrupperna var bröst, axlar, triceps och mage. Övningarna jag valde var cable cross för bröstet 25 kg. Hantellyft åt sidan med rätt raka armar, vikten låg på 5 kg. För triceps körde jag pushdown med rep, 35 kg. Magen blev utsatt brutalbänk, sjuuuuukt jobbig övning.
TUT: 15-30
Set: 4
Reps: 4-8
Vila: 2-3 min

OBS! Kvinnan på bilden är inte mannen som skriver bloggen.

Vad har jag fått i mig idag då.. Alldeles för lite helt enkelt. Illa! Så illa att jag inte har någon lust att skriva ner det.

Jag var ju på invägning igår. Fick ett riktigt irriterande resultat. Låg på samma fettprocent och på samma vikt. Snackade med en härlig tjej på xtravaganza(soon to be kollega), hon trodde att jag åt för lite, att jag fick i mig för lite fett och energi... Det är faktiskt svårt att äta mer för att gå ner i vikt. Speciellt eftersom jag har kämpat med min vikt under väldigt lång tid. Rädslan att gå upp i vikt övervinner inte vetskapen av att min kropp faktiskt behöver mer bränsle. Jag fick i läxa att anteckan vad jag äter under tre dagar.. Jag får väl plita ner dagens intag då.. 2 xtra-bars, 2 mackor, linser, 2 bitar choklad på föreläsningen... Sen så blev det Burger King, en dubbel Angus meal mmm så gott. Det är faktiskt lördag...

På tåget till västerås ska jag sätta mig ner och räkna hur mycket jag behöver äta. Träna hårt mellan utbildning och kvällsplugg samt se till att äta rätt. Vem vet det kanske går riktigt fort när man gör som man ska. Jag har, trots allt slarv med maten, faktiskt skött träningen exemplariskt.

God natt!