OnePiece och rekord

OnePiece; Idag blev den min, en alldeles egen OnePiece. Kan det bli mer jag. Mysbyxor, check. Luvtröja, check. Summan av 2 goda ting blir jättegött! Tror att jag ska publicera en bild kanske.. Hmm.. Ja det får bli det.

Rekord; Ja nu har man nytt personbästa i 2 goa övningar. Bänken satte jag nytt personbäste efter operationen sett då. När jag började träna Built like a badass så var 1 Repetition Maximum(1RM) 115 kg. Igår lyfte jag 119,5 och då hade jag mer att ge. Fast denna gången sa hjärnan och rädslan ifrån. Tur att jag, ibland, lyckas lära mig av mina misstag. Kunde kanske varit snyggt med ett ärr på andra sidan oxå.. Jag får suga på den. På dagens meny står knäböj, 1RM när jag började var 170kg. Här är jag riktigt nöjd och stolt över utvecklingen för idag slutade vi på 200kg. Så gott!

Jag har 4 pass kvar sen så är jag klar med Joe DeFranco för den här gången iaf. Det har varit sjukt tungt men det har gett resultat. Jag har fått stifta bekantskap med nya övningar, ådror och rekord det är inte så illa =) Nästa kapitel i min egna träning blir att löpträna 4ggr per vecka, och styrka 3 gånger per vecka fördelat på 5 träningstillfällen. Det kommer bli kanon. Jag har saknat det effektiva i att träna CrossFit, kanske blir till att göra en seriös satsning på löp och crossfit. De flesta CF passen är avklarade på 20 min. Det får det bli! Våren 2011 går i löpningen och CF:s tecken!

Yehaaaaw! Cheers för OnePiece, DeFranco, massa personbästa och CrossFit men framförallt för mig! Jag gillar mig!

.. tränat lite nytt

PowerStep.. Hmm allt som heter något med step kommer nog aldrig bli något för mig.. Jag är inte helt med på att ta steg på en platta samtidigt som jag slänger med händer i rätt riktning och håller takten. Jag är inte så förtjust i att vara kass på något. Självklart så vet jag att det var första gången och att det bara kan bli bättre, men ändå.. Orkar och vill jag bli bra på det här. Tror inte det. Samtidigt så finns det mer i Step världen att prova innan jag är färdig. Suck! Men det blir nog bra tillslut.

Sen var det Flow som är en blandning av Yoga, Pilates och lite Aikido. Det gillade jag skarpt, lute flum och energier hit och dit. Det passar mig som handen i handsken. För jag tycker inte att det är flum. För mig är sanningen. Kul att sånt som är sååå gammalt kallas för New-Age. Snacka om feltänkt.

Igår blev det spinning. Ett hårdt spinningpass. Det gillade jag oxå. Enkelt och så fick jag svettas, precis som jag vill ha det. Mmm svettas.

A dream doesn't become reality through magic; it takes sweat, determination and hard work.

-Colin Powell

Träning

OMG vad jag snart är på tunt vatten eller kanske djup is.

Jag har fått en utmaning att jag ska pröva alla olika sorters gruppträning som vi har på SATS Hellerud där jag jobbar. Det är sjukt många olika pass att ta sig an. Imorgon blir det PoweStep följt av SATSFlow. Där är jag verkligen utanför min trygga zon. Får hoppas att jag kanske finner något pass jag faller för, att jag går ner något kg på resan. Det kan vara bra nu när jag ska börja träna inför GBG-varvet. Är snart klar med Joe DeFracncos Buildt like a badass. Oj oj oj vad jag är stark nu =) Ska nog skriva imorgon om hur det gick med Flowen, som för övrigt är en blandning mellan Yoga och Pilates. Sååååå Amir.... NOT!

To be continued

Vem bryr sig?

Jag är så sjukt nyfiken på vem som faktiskt tar sig tid att läsa mina ord. Jag plitar ner lite tankar och ord ytterst sällan och ändå lyckas folk leta sin in i mitt innersta. Jag har knappt berättat för någon att jag skriver så hur fan kommer det fram till någons skärm? Ingen kan väl prenumerera på mina ord? Det måste i så fall vara världens sämsta prenumeration.

Vi levererar till dig någon gång ibland. Vi skriver om saker och ting helt utan röd tråd när det passar oss. Var vänlig och prenumerera.

Hahaha! Så skönt det är att skriva för sig själv.

Läste vad skillnaden mellan att skriva som amatör och som professionell är. När man skriver som amatör så skriver man för sig själv medan när man skriver professionellt så skriver man för andra. Jag är en lycklig amatör.

Zonen

Jag har hunnit att beta av en del visa människors verk. Såsom de kloka herrarna Deepak Chopra och Eckhart Tolles olika böcker. Det prata båda om att vara en tyst iakttagare. Vilket i klarspråk innebär att man tömmer sig själv på tankar och bara är. Det är inte svårare än så.. I teorin kan saken inte vara mycket lättare, det är när man väl ska börja praktisera det som utmaningen infinner sig.

Jag har tränat en del på tekniken och kan väl säga att jag behärskar den hyfsat väl i vardagen. Så länge som livet rullar på som det ska. När inget huvudbry av större magnitud skakar om min inre värld.

Innan jag babblar vidare kanske jag ska förklara varför man ska vara en tyst iakttagare. Eller det ska jag nog verkligen inte. Om gubbar som de två ovan nämnda förklarar det på ett sätt som jag snart känner mig hemma i så är jag nog inte helt redo att förmedla deras ord. Inte än i vilket fall. Så läs på!

Det jag skulle komma till är vad jag gör när jag inte har full kontroll på mina tankar. Jag har tre knep som jag kommer på nu. Det första är, utan att överraska någon, träning. När jag kommer in i zonen med mina vikter, mitt svett och min musik finns det inget som stör mig. Jag bara är, och jag njuter av varje sekund. Att känna hur min kropp pressar sig till fullo för att utföra en viss rörelse. Hur jag vet att jag blir starkare. Jag känner hur blodet flödar i min kropp och att jag utvecklas. Så galet underbart! Finns inte mycket som ger mig den tillfredsställelsen. Önskar ibland att jag tränade än mer. Kanske ska skapa mig det utrymmet i livet för att hinna med det? När jag tränar är jag lycklig! När endorfinerna tar över så är jag där jag ska vara.

Sen så har vi skrivandet. Jag kan helt ärligt säga att jag verkligen njuter av det. Jag tänker väldigt sällan på vad jag ska skriva. Det finns inget moment mellan att jag tänker och skriver. Återigen är jag i zonen. Jag har sällan en formulering i tanken innan jag sätter den på pränt. Det gör såklart att det ibland inte riktigt stämmer i argumentering med mera. Fördelen är att det jag skriver föds ur mina känslor. Allt som oftast i alla fall. Jag undrar varför jag inte lyckas skriva regelbundet. Det var förra måndagen som jag bestämde mig för att börja blogga igen. Jag var säker på att jag skulle gå hem från gymmet och komma igång. Något kom i mellan jag fastnade i ett långt samtal med en polare sen var det glömt. Likheten med att träna är att jag är i min zon där jag bara är. Inga tankar som spökar eller stör. Jag önskar ibland att jag hade en kanal där jag kunde få utlopp för min kreativitet och skapa något vackert. Känner mig ibland stympad när jag har så mycket inom mig som vill ut. Den tanken få bli ett eget inlägg en annan gång tror jag.

Sista knepet är sköna, dumma och rätt tankelösa serier och filmer. Då är det sådana serier som inte berör mig jag menar. Det är helt underbart att låta tankarna försjunka i en IQ-befriad serie om någon störd människa med massa galenheter som sker. Det kanske inte är lika skönt som att träna eller att skriva när man är sugen på det, men ibland så vill man bara vara. Att titta på något urbota dumt är min väg ut.

Då kör vi..

Förra måndagen stod jag på löpbandet på och sprang. Det var sjukt längesedan sist, nästan iaf. Det var längesen jag kände mig i löpform. Du vet när det känns som om man kan springa hur länge som helst. Den formen saknar jag. Det som är så skönt är att jag vet vad som behöver göras. Springa! Det är knepet. Det är inte många som vet det. De flesta tror att det räcker med ambitionen att vilja springa. Det flesta lever efter det gamla ordspråket att; Det är tanken som räknas. Där har ni FEL! Tanken är inte värd ett skit om den inte backas upp av en handling. Det är inte alltid att handlingen behövs, men att man VET att den kan utföras om det behövs är väl så viktigt.

Det sköna är att det här går att tillämpa på allt. Din träning. Hur du är som vän eller partner. Vissa vänner vet man att de alltid finns där i vått och tort. Många av dessa vänner varken träffar eller pratar man med särskilt ofta, det behövs inte. Så hur mycket man hörs avgör inte det bandet. Sen kan man ha vänner som man träffar och umgås ofta med som inte finns där med en axel när det behövs, de har inte tid och de håller inte sitt ord.

Att hålla sitt ord.. Finns det något som så enkelt kan förstöra så mycket? När någon bryter sitt löfte. Självklart finns det omständigheter men inte för många gånger. Vi gör det mot oss själva, andra gör det mot oss, vi gör det mot andra. Jag hoppas att vi inte gör det mot oss själva för mycket. Då är vi ju körda. Vem kan man lita på då? En relation kan ödeläggas genom att ett löfte bryts, en annan kanske aldrig hinner bli mer än en flyrt på grund av att ett löfte aldrig infrias.

Att hålla sitt ord och sina löften är nog aldrig så viktitgt som när det kommer till än själv. Att bestämma sig för dessa underbara fantastiska morgonpromenader eller att man ska hålla sig borta från alkoholen eller att man inte ska låta någon annan styra ens liv. När dessa löften bryts så bryter vi ner oss själva en liten bit för var gång vi låter svagheten ta över. Det känns så tydligt när vi låter latmasken vinna. Besvikelsen över att inte ha kontroll gör oss svagare för var gång det inträffar. Vad gör vi åt det? Tänka om jag haft svaret som passade in på alla situtioner. Jag vet att Yoda sagt det bra.

Do or do not, there is no try.

Kan man sammanfatta det bättre? Tror inte det?

Jag gör mitt bästa varje dag. Det är jag värd.

Förresten, är det ok att ett av ens favorit citat kommer från Star Wars?

Jag är faktiskt igång =)

Denna veckan har jag satt in ett konditionspass på cykeln, två gympass och tre halvtimmes promenader på träningskontot.

Idag har jag inte ens börjat..

I'm back on track!

Det finns inga misslyckanden, bara feedback.

Arg, besviken, irriterad.. Ja det och ett par andra sådana känslor har jag hunnit att beta av nu. Sådana känslor som inte gör mig särskilt gott. Ja just det, det är orättvist oxå. För nästan på pricken en månad sedan så gjorde jag en plan som skulle utvärderas. Jag hann nog att komma till måndagens fotboll för att sedan vakna upp med sådana smärtor i, vad jag trodde var höftböjaren, att jag inte var kapabel till att träna. Jag måste erkänna att jag inte alltid har varit den bästa på att lyssna på min kropp, kanske därför den skrek så att till och med jag skulle höra. Jag tog det lugnt ett par dagar och stretcha, tänjde samt hoppades en hel del. Det hjälpte föga. Hamna hos doktorn och fick diagnosen ljumskbråck. Så där föll min plan, verkligheten tenderar att förändra planer brukar jag säga. Ingen löpning, inga tunga lyft, och smärtstillande.

Jag åt mina tabletter hade inget ont men, ett stort men, jag blev så trött av dem. Så trött att jag sov och sov och sov. Planen skrotades, byttes ut mot sporadiska besök på gymmet 1-3 pass och lite hemma träning. Ska jag vara objektiv så skötte jag väl min kropp ok. Ok är när det gäller mina prestationer och mig själv långt ifrån att tillfredsställa mig(då är det kanske inte ok..? Hmm.?).

Jag var ju såå peppad och taggad av min nya plan.

Vad hände sen då. Jag lyssnade lite på kroppen men var ju som sagt trött. Jag la ner tabletterna för en ca två veckor sedan, blivit piggare. Dragit mig för att erkänna att det är ett nytt nuläge, då jag ville hålla fast vid min plan.

Så vad blir kontentan? Upp på sadeln igen. Bryt ihop och kom igen. Det som har varit har varit, kan bara påverka det som komma skall. Det finns inga misslyckanden, bara feedback.

Jag kan orden, har jobbat med dem i mitt huvud ett par gånger(underdrift).

Hur gör jag nu för att gå från tanke till handling? Dags att smida en ny plan. Se över målet om det fortfarande är realistiskt och sedan tuta och köra.

Lite mjuka värden oxå så klart..

För att börja förbereda sinnet och kroppen på den underbara löp- och träningssäsong som jag längtar efter tänker jag smyga in intervallträning på gymmet i mån av tid. Har jag gott om tid blir det ett lugnt tempo och om det är mindre tid att disponera blir det intervallträning. Om jag så hinner köra två intervaller så är det bättre än inget.

Ytterligare en del i min träning som jag tidigare faktiskt inte haft som obligatorisk som nu ska bli en lika naturlig del som att lyfta vikter är att stretcha. Det ska alltid göras, utan avkall. Kroppen har sagt sitt då är det bara till att lyssna och gör det som den ber om, stretcha dvs.

Nästa söndag är det dags för utvärdering av veckan som gått.

Mitt vikt mål är att Jag Amir Limane väger 89kg den 1/6-10. Jag har besvarat När jag ska vara där. Vad jag behöver göra, förbruka mer än jag stoppar i mig. Hur står i planen nedan. Vem? Finns det någon annan än jag som kan göra det? Nej! Var ska det göras, var jag än är. Har jag inte tillgång till gym finns det alltid något jag kan göra. Armhävningar och sit-ups kanske? Varför ska jag då göra allt detta? Är det så viktigt att ha en snygg kropp? Mitt svar är faktiskt nej. Däremot är det en underbar produkt av en sysselsättning som jag mår så fantastiskt bra av att göra och har galet kul (oftast iaf) när jag utför. Sen om beachen blir en trevligare tillvaro så klagar jag ju inte.

Utmaningar och planering

Jag har nu antagit tre utmaningar, jag ska fortsätta med min resa mot att stå på händer. Det har även tillkommit ytterligare två. Den ena är att klara 100 armhävningar, jag ska följa ett program som finns på hemsidan hundredpushups.com där man succesesivt tränar upp sig för att nå målet 100 armhävningar på sex veckor. Det finns en systersida twohundredsitups.com där nästa utmaning ligger. Där handlar det, som namnet antyder, om att klara av 200 sit-ups om sex veckor. Spännande!

Jag har sen tidigare valt att lägga CrossFit på is ett tag. Jag har inget ont att säga om CrossFit snarare tvärtom, det handlar mer om att jag är som ett barn. Hur roligt något än kan vara så behöver jag omväxling och variation. Därför har jag börjat följa Westside for Skinny Bastards(WSB) som man finner på defrancostraining.com

Nu ska utmaningarna passas in med min övriga tränaning och liv. Nästan samma sak..

Planen ser ut som följer:

Måndag

Morgon: WSB Max-Effort Upper Body

Kväll: Fotboll

Tisdag

Morgon: WSB Dinamic-Effort Lower Body

Kväll: Stå på händer

Onsdag

Lunch: Kondition och Armhävningar och Sit-Ups

Kväll: Stå på händer

Torsdag

Morgon: WSB Repetition Upper Body

Fredag

Lunch: WSB Max-Effort Lower Body

Lördag

Armhävningar och Sit-Ups

Stå på händer

Söndag

Armhävningar och Situps

När jag tittar på min plan kan det kännas som mycket men när jag tänker till så vet jag att stå på händer samt armhävningar och sit-ups inte tar mer än en kvart att göra och kvartar jag ju gått om.

Vakna!

Vakna upp!

Backa ett steg och beakta ditt liv.

Är det så här du vill ha det?

Vad vill du ändra på?

Rätta till det som inte är som du vill ha de.

Gör det nu!

Ingen annan kan göra det åt dig..

Citius, altius, fortius

Jag har bestämt mig för just det. Jag ska bli snabbare, hoppa högre och bättre samt så ska jag bli starkare. Det är sant som det är sagt, det är viktigt med mål. Jag har inte formulerat 2010:s mål än men de ligger i pipeline. Till att böra med så kan jag avslöja ett litet mål som kommer att resultera i att jag får mer av ovan nämnda attribut. Jag Amir, står på händerna utan stöd i juli 2010. Än så länge kan jag komma upp på händerna relativt obehindrat och komma ner hyffsat smidigt. Vad ska jag då med denna tillsynens oanvändbara kunskap? Min tanke är att det är roligt att kunna.. Varken mer eller mindre och i min värld är det allt. Att ha roligt menar jag.

Jag ska inte bara utvecklas fysiskt, vårda mitt tempel. Jag ska ju även fylla det med något. Så även Jaget ska bli snabbare, nå högre och framförallt bli starkare. 2010 kommer att bli ett spännande och utvecklande år.

Resan är redan påbörjad.

Det som är så underbart är att det ena stärker det andra.

Jag vet att mina tankar och känslor gör väldigt stor skillnad på varje kg jag lyfter, precis som jag vet att varje kg jag lyfter gör skillnad på mina tankar och känslor.

En promenad får igång mina tankar och min kropp, en löptur ger mina lungor ny och frisk luft och mitt sinne nya och friska tankar. Ett styrkepass stärker mina muskler och mig.

Jag älskar att vara där jag är nu, då jag längtar till att få röra på mig. Så skönt att ha kommit förbi stadiet där det är tungt att ta sig an träningen. Det som är så bra är jag vet att det går fort att komma in i det om något mot förmodan skulle få mig bort från spåret.

Nu kör jag!