Vem bryr sig?

Jag är så sjukt nyfiken på vem som faktiskt tar sig tid att läsa mina ord. Jag plitar ner lite tankar och ord ytterst sällan och ändå lyckas folk leta sin in i mitt innersta. Jag har knappt berättat för någon att jag skriver så hur fan kommer det fram till någons skärm? Ingen kan väl prenumerera på mina ord? Det måste i så fall vara världens sämsta prenumeration.

Vi levererar till dig någon gång ibland. Vi skriver om saker och ting helt utan röd tråd när det passar oss. Var vänlig och prenumerera.

Hahaha! Så skönt det är att skriva för sig själv.

Läste vad skillnaden mellan att skriva som amatör och som professionell är. När man skriver som amatör så skriver man för sig själv medan när man skriver professionellt så skriver man för andra. Jag är en lycklig amatör.

Zonen

Jag har hunnit att beta av en del visa människors verk. Såsom de kloka herrarna Deepak Chopra och Eckhart Tolles olika böcker. Det prata båda om att vara en tyst iakttagare. Vilket i klarspråk innebär att man tömmer sig själv på tankar och bara är. Det är inte svårare än så.. I teorin kan saken inte vara mycket lättare, det är när man väl ska börja praktisera det som utmaningen infinner sig.

Jag har tränat en del på tekniken och kan väl säga att jag behärskar den hyfsat väl i vardagen. Så länge som livet rullar på som det ska. När inget huvudbry av större magnitud skakar om min inre värld.

Innan jag babblar vidare kanske jag ska förklara varför man ska vara en tyst iakttagare. Eller det ska jag nog verkligen inte. Om gubbar som de två ovan nämnda förklarar det på ett sätt som jag snart känner mig hemma i så är jag nog inte helt redo att förmedla deras ord. Inte än i vilket fall. Så läs på!

Det jag skulle komma till är vad jag gör när jag inte har full kontroll på mina tankar. Jag har tre knep som jag kommer på nu. Det första är, utan att överraska någon, träning. När jag kommer in i zonen med mina vikter, mitt svett och min musik finns det inget som stör mig. Jag bara är, och jag njuter av varje sekund. Att känna hur min kropp pressar sig till fullo för att utföra en viss rörelse. Hur jag vet att jag blir starkare. Jag känner hur blodet flödar i min kropp och att jag utvecklas. Så galet underbart! Finns inte mycket som ger mig den tillfredsställelsen. Önskar ibland att jag tränade än mer. Kanske ska skapa mig det utrymmet i livet för att hinna med det? När jag tränar är jag lycklig! När endorfinerna tar över så är jag där jag ska vara.

Sen så har vi skrivandet. Jag kan helt ärligt säga att jag verkligen njuter av det. Jag tänker väldigt sällan på vad jag ska skriva. Det finns inget moment mellan att jag tänker och skriver. Återigen är jag i zonen. Jag har sällan en formulering i tanken innan jag sätter den på pränt. Det gör såklart att det ibland inte riktigt stämmer i argumentering med mera. Fördelen är att det jag skriver föds ur mina känslor. Allt som oftast i alla fall. Jag undrar varför jag inte lyckas skriva regelbundet. Det var förra måndagen som jag bestämde mig för att börja blogga igen. Jag var säker på att jag skulle gå hem från gymmet och komma igång. Något kom i mellan jag fastnade i ett långt samtal med en polare sen var det glömt. Likheten med att träna är att jag är i min zon där jag bara är. Inga tankar som spökar eller stör. Jag önskar ibland att jag hade en kanal där jag kunde få utlopp för min kreativitet och skapa något vackert. Känner mig ibland stympad när jag har så mycket inom mig som vill ut. Den tanken få bli ett eget inlägg en annan gång tror jag.

Sista knepet är sköna, dumma och rätt tankelösa serier och filmer. Då är det sådana serier som inte berör mig jag menar. Det är helt underbart att låta tankarna försjunka i en IQ-befriad serie om någon störd människa med massa galenheter som sker. Det kanske inte är lika skönt som att träna eller att skriva när man är sugen på det, men ibland så vill man bara vara. Att titta på något urbota dumt är min väg ut.

Då kör vi..

Förra måndagen stod jag på löpbandet på och sprang. Det var sjukt längesedan sist, nästan iaf. Det var längesen jag kände mig i löpform. Du vet när det känns som om man kan springa hur länge som helst. Den formen saknar jag. Det som är så skönt är att jag vet vad som behöver göras. Springa! Det är knepet. Det är inte många som vet det. De flesta tror att det räcker med ambitionen att vilja springa. Det flesta lever efter det gamla ordspråket att; Det är tanken som räknas. Där har ni FEL! Tanken är inte värd ett skit om den inte backas upp av en handling. Det är inte alltid att handlingen behövs, men att man VET att den kan utföras om det behövs är väl så viktigt.

Det sköna är att det här går att tillämpa på allt. Din träning. Hur du är som vän eller partner. Vissa vänner vet man att de alltid finns där i vått och tort. Många av dessa vänner varken träffar eller pratar man med särskilt ofta, det behövs inte. Så hur mycket man hörs avgör inte det bandet. Sen kan man ha vänner som man träffar och umgås ofta med som inte finns där med en axel när det behövs, de har inte tid och de håller inte sitt ord.

Att hålla sitt ord.. Finns det något som så enkelt kan förstöra så mycket? När någon bryter sitt löfte. Självklart finns det omständigheter men inte för många gånger. Vi gör det mot oss själva, andra gör det mot oss, vi gör det mot andra. Jag hoppas att vi inte gör det mot oss själva för mycket. Då är vi ju körda. Vem kan man lita på då? En relation kan ödeläggas genom att ett löfte bryts, en annan kanske aldrig hinner bli mer än en flyrt på grund av att ett löfte aldrig infrias.

Att hålla sitt ord och sina löften är nog aldrig så viktitgt som när det kommer till än själv. Att bestämma sig för dessa underbara fantastiska morgonpromenader eller att man ska hålla sig borta från alkoholen eller att man inte ska låta någon annan styra ens liv. När dessa löften bryts så bryter vi ner oss själva en liten bit för var gång vi låter svagheten ta över. Det känns så tydligt när vi låter latmasken vinna. Besvikelsen över att inte ha kontroll gör oss svagare för var gång det inträffar. Vad gör vi åt det? Tänka om jag haft svaret som passade in på alla situtioner. Jag vet att Yoda sagt det bra.

Do or do not, there is no try.

Kan man sammanfatta det bättre? Tror inte det?

Jag gör mitt bästa varje dag. Det är jag värd.

Förresten, är det ok att ett av ens favorit citat kommer från Star Wars?