When well's not good enough...

1 av 2

2011-02-24T20:54:00.002+01:00

Jag tror att jag klarar varannan dag. Fram tills nu tror jag inte att det blir så mycket mer. Jag kanske kan bli bättre på att skriva regelbundet. Det är ju det som krävs för att bli bra på något. Jag vill ju bli bättre på att skriva och få utlopp för lite kreativitet. Så då får jag bita i det sura när jag inte är sugen på att skriva. Precis som nu. Har inget budskap, inget mål mer än att resultatet ska bli lite text som kommer att gå att läsas för all framtid. I alla fall så länge internet existerar.

Så en gång var och varannan dag är gott nog till att börja med.

Jag gör mitt bästa

2011-02-22T23:41:00.002+01:00

Efter att jag började starkt i förrgår med att ta det första steget in i kreerandets värld så blev det en snöplig andra dag. Nu är jag åter på benen med händerna flytandes över tangentbordet som om de hade eget liv. Målet är att skapa, att vara kreativ och att få utlopp. Det är väldigt trivsamt att skriva må jag säga.

Min träning skapar tomrummet där mina ord skapas tror jag. Har inte funderat i de banorna tidigare. Hmm.. Får ta mig en funderare kring det.

Idag sprang jag 1,4 mil. Jag är nog tråkigt bra! Det kändes tungt i skenbenen, lite värk. Sen så hade vi vaderna som dog. Jag valde att spara skenbenen när jag sprang igår genom att springa på framfoten vilket belastar vaderna galet mycket mer. Så idag fick jag ta den smällen. Trots mitt gnäll så kändes det gott både under tiden och när jag var klar med löpningen.

Jag hade en dröm i natt. Eller nästan iaf. Jag vaknade upp mitt i natten av att jag var på väg in i den, mardrömmen alltså. Jag var på väg in i något som var så hemskt att jag medvetet tog beslutet att hit ska jag verkligen inte och satte därmed stopp för det. Det infann sig en märklig känsla när jag var vaken. Att jag överhuvudtaget kunde ta mig ur drömmen fascinerar mig. Har aldrig varit med om något liknande tidigare.

Inspiration

2011-02-20T20:59:00.002+01:00

Lyssnade på Fredrik Härén igår. My oh my vad duktig han är. Han framför sitt föredrag med en ironi och sarkasm som får mig att mysa. Att kunna leverera ett budskap, fånga en massa av folk med vida spridda intressen och bakrund samt att kunna få alla att skratta, det är en förmåga jag imponeras starkt av. Jag tog chansen att växla ett par ord med honom efteråt, vi pratade om att få igång sin kreativitet. Vad bästa sättet för att komma igång var. Jag fick ett så enkelt, men sant, svar. Innan jag avslöjar hemligheten så ska jag berätta vad han sa innan jag fick svaret. Han frågade mig hur man ska göra för att komma igång med träningen. Mitt svar var börja. Vad tror du hans svar angående att vara kreativ och skriva var? Börja! Så då börjar jag igen.

Att få kontinuitet i mitt skrivande är ju inget jag lyckats med i mitt liv. Hur viktigt tycker jag att det är? Jag gillar att tänka, skapa, vara kreativ, brainstorma. Jag rör mig inte i så många forum där jag får utlopp för skapandet. Så att skriva här är det bästa jag kan göra här och nu. Lite som att gräva där jag står. Ja man säger ju att det tar 3 veckor att lägga sig an med en ny vana.. Eller för att bli av med en. Kan jag skriva varje dag de närmsta 3 veckorna som kommer? Nu är det iof bara 20 tillfällen kvar 3 veckor blir 21 dagar minus denna dagens inlägg blir 20.

Funderar på om jag ska byta namn på min blog. Jag är sugen på det. Ett namn som inte säger något om innehållet tror jag att jag vill ha. En ikon, något snyggt. Hmmmm... Det blir det att klura ut något bra. Bollen är satt i rullning.

OnePiece och rekord

2010-12-21T22:46:00.002+01:00

OnePiece; Idag blev den min, en alldeles egen OnePiece. Kan det bli mer jag. Mysbyxor, check. Luvtröja, check. Summan av 2 goda ting blir jättegött! Tror att jag ska publicera en bild kanske.. Hmm.. Ja det får bli det.

Rekord; Ja nu har man nytt personbästa i 2 goa övningar. Bänken satte jag nytt personbäste efter operationen sett då. När jag började träna Built like a badass så var 1 Repetition Maximum(1RM) 115 kg. Igår lyfte jag 119,5 och då hade jag mer att ge. Fast denna gången sa hjärnan och rädslan ifrån. Tur att jag, ibland, lyckas lära mig av mina misstag. Kunde kanske varit snyggt med ett ärr på andra sidan oxå.. Jag får suga på den. På dagens meny står knäböj, 1RM när jag började var 170kg. Här är jag riktigt nöjd och stolt över utvecklingen för idag slutade vi på 200kg. Så gott!

Jag har 4 pass kvar sen så är jag klar med Joe DeFranco för den här gången iaf. Det har varit sjukt tungt men det har gett resultat. Jag har fått stifta bekantskap med nya övningar, ådror och rekord det är inte så illa =) Nästa kapitel i min egna träning blir att löpträna 4ggr per vecka, och styrka 3 gånger per vecka fördelat på 5 träningstillfällen. Det kommer bli kanon. Jag har saknat det effektiva i att träna CrossFit, kanske blir till att göra en seriös satsning på löp och crossfit. De flesta CF passen är avklarade på 20 min. Det får det bli! Våren 2011 går i löpningen och CF:s tecken!

Yehaaaaw! Cheers för OnePiece, DeFranco, massa personbästa och CrossFit men framförallt för mig! Jag gillar mig!

.. tränat lite nytt

2010-12-18T17:28:00.002+01:00

PowerStep.. Hmm allt som heter något med step kommer nog aldrig bli något för mig.. Jag är inte helt med på att ta steg på en platta samtidigt som jag slänger med händer i rätt riktning och håller takten. Jag är inte så förtjust i att vara kass på något. Självklart så vet jag att det var första gången och att det bara kan bli bättre, men ändå.. Orkar och vill jag bli bra på det här. Tror inte det. Samtidigt så finns det mer i Step världen att prova innan jag är färdig. Suck! Men det blir nog bra tillslut.

Sen var det Flow som är en blandning av Yoga, Pilates och lite Aikido. Det gillade jag skarpt, lute flum och energier hit och dit. Det passar mig som handen i handsken. För jag tycker inte att det är flum. För mig är sanningen. Kul att sånt som är sååå gammalt kallas för New-Age. Snacka om feltänkt.

Igår blev det spinning. Ett hårdt spinningpass. Det gillade jag oxå. Enkelt och så fick jag svettas, precis som jag vill ha det. Mmm svettas.

A dream doesn't become reality through magic; it takes sweat, determination and hard work.

-Colin Powell

Träning

2010-12-15T20:43:00.002+01:00

OMG vad jag snart är på tunt vatten eller kanske djup is.

Jag har fått en utmaning att jag ska pröva alla olika sorters gruppträning som vi har på SATS Hellerud där jag jobbar. Det är sjukt många olika pass att ta sig an. Imorgon blir det PoweStep följt av SATSFlow. Där är jag verkligen utanför min trygga zon. Får hoppas att jag kanske finner något pass jag faller för, att jag går ner något kg på resan. Det kan vara bra nu när jag ska börja träna inför GBG-varvet. Är snart klar med Joe DeFracncos Buildt like a badass. Oj oj oj vad jag är stark nu =) Ska nog skriva imorgon om hur det gick med Flowen, som för övrigt är en blandning mellan Yoga och Pilates. Sååååå Amir.... NOT!

To be continued

Vem bryr sig?

2010-11-30T22:50:00.003+01:00

Jag är så sjukt nyfiken på vem som faktiskt tar sig tid att läsa mina ord. Jag plitar ner lite tankar och ord ytterst sällan och ändå lyckas folk leta sin in i mitt innersta. Jag har knappt berättat för någon att jag skriver så hur fan kommer det fram till någons skärm? Ingen kan väl prenumerera på mina ord? Det måste i så fall vara världens sämsta prenumeration.

Vi levererar till dig någon gång ibland. Vi skriver om saker och ting helt utan röd tråd när det passar oss. Var vänlig och prenumerera.

Hahaha! Så skönt det är att skriva för sig själv.

Läste vad skillnaden mellan att skriva som amatör och som professionell är. När man skriver som amatör så skriver man för sig själv medan när man skriver professionellt så skriver man för andra. Jag är en lycklig amatör.

Zonen

2010-11-30T00:53:00.003+01:00

Jag har hunnit att beta av en del visa människors verk. Såsom de kloka herrarna Deepak Chopra och Eckhart Tolles olika böcker. Det prata båda om att vara en tyst iakttagare. Vilket i klarspråk innebär att man tömmer sig själv på tankar och bara är. Det är inte svårare än så.. I teorin kan saken inte vara mycket lättare, det är när man väl ska börja praktisera det som utmaningen infinner sig.

Jag har tränat en del på tekniken och kan väl säga att jag behärskar den hyfsat väl i vardagen. Så länge som livet rullar på som det ska. När inget huvudbry av större magnitud skakar om min inre värld.

Innan jag babblar vidare kanske jag ska förklara varför man ska vara en tyst iakttagare. Eller det ska jag nog verkligen inte. Om gubbar som de två ovan nämnda förklarar det på ett sätt som jag snart känner mig hemma i så är jag nog inte helt redo att förmedla deras ord. Inte än i vilket fall. Så läs på!

Det jag skulle komma till är vad jag gör när jag inte har full kontroll på mina tankar. Jag har tre knep som jag kommer på nu. Det första är, utan att överraska någon, träning. När jag kommer in i zonen med mina vikter, mitt svett och min musik finns det inget som stör mig. Jag bara är, och jag njuter av varje sekund. Att känna hur min kropp pressar sig till fullo för att utföra en viss rörelse. Hur jag vet att jag blir starkare. Jag känner hur blodet flödar i min kropp och att jag utvecklas. Så galet underbart! Finns inte mycket som ger mig den tillfredsställelsen. Önskar ibland att jag tränade än mer. Kanske ska skapa mig det utrymmet i livet för att hinna med det? När jag tränar är jag lycklig! När endorfinerna tar över så är jag där jag ska vara.

Sen så har vi skrivandet. Jag kan helt ärligt säga att jag verkligen njuter av det. Jag tänker väldigt sällan på vad jag ska skriva. Det finns inget moment mellan att jag tänker och skriver. Återigen är jag i zonen. Jag har sällan en formulering i tanken innan jag sätter den på pränt. Det gör såklart att det ibland inte riktigt stämmer i argumentering med mera. Fördelen är att det jag skriver föds ur mina känslor. Allt som oftast i alla fall. Jag undrar varför jag inte lyckas skriva regelbundet. Det var förra måndagen som jag bestämde mig för att börja blogga igen. Jag var säker på att jag skulle gå hem från gymmet och komma igång. Något kom i mellan jag fastnade i ett långt samtal med en polare sen var det glömt. Likheten med att träna är att jag är i min zon där jag bara är. Inga tankar som spökar eller stör. Jag önskar ibland att jag hade en kanal där jag kunde få utlopp för min kreativitet och skapa något vackert. Känner mig ibland stympad när jag har så mycket inom mig som vill ut. Den tanken få bli ett eget inlägg en annan gång tror jag.

Sista knepet är sköna, dumma och rätt tankelösa serier och filmer. Då är det sådana serier som inte berör mig jag menar. Det är helt underbart att låta tankarna försjunka i en IQ-befriad serie om någon störd människa med massa galenheter som sker. Det kanske inte är lika skönt som att träna eller att skriva när man är sugen på det, men ibland så vill man bara vara. Att titta på något urbota dumt är min väg ut.

Då kör vi..

2010-11-29T13:36:00.002+01:00

Förra måndagen stod jag på löpbandet på och sprang. Det var sjukt längesedan sist, nästan iaf. Det var längesen jag kände mig i löpform. Du vet när det känns som om man kan springa hur länge som helst. Den formen saknar jag. Det som är så skönt är att jag vet vad som behöver göras. Springa! Det är knepet. Det är inte många som vet det. De flesta tror att det räcker med ambitionen att vilja springa. Det flesta lever efter det gamla ordspråket att; Det är tanken som räknas. Där har ni FEL! Tanken är inte värd ett skit om den inte backas upp av en handling. Det är inte alltid att handlingen behövs, men att man VET att den kan utföras om det behövs är väl så viktigt.

Det sköna är att det här går att tillämpa på allt. Din träning. Hur du är som vän eller partner. Vissa vänner vet man att de alltid finns där i vått och tort. Många av dessa vänner varken träffar eller pratar man med särskilt ofta, det behövs inte. Så hur mycket man hörs avgör inte det bandet. Sen kan man ha vänner som man träffar och umgås ofta med som inte finns där med en axel när det behövs, de har inte tid och de håller inte sitt ord.

Att hålla sitt ord.. Finns det något som så enkelt kan förstöra så mycket? När någon bryter sitt löfte. Självklart finns det omständigheter men inte för många gånger. Vi gör det mot oss själva, andra gör det mot oss, vi gör det mot andra. Jag hoppas att vi inte gör det mot oss själva för mycket. Då är vi ju körda. Vem kan man lita på då? En relation kan ödeläggas genom att ett löfte bryts, en annan kanske aldrig hinner bli mer än en flyrt på grund av att ett löfte aldrig infrias.

Att hålla sitt ord och sina löften är nog aldrig så viktitgt som när det kommer till än själv. Att bestämma sig för dessa underbara fantastiska morgonpromenader eller att man ska hålla sig borta från alkoholen eller att man inte ska låta någon annan styra ens liv. När dessa löften bryts så bryter vi ner oss själva en liten bit för var gång vi låter svagheten ta över. Det känns så tydligt när vi låter latmasken vinna. Besvikelsen över att inte ha kontroll gör oss svagare för var gång det inträffar. Vad gör vi åt det? Tänka om jag haft svaret som passade in på alla situtioner. Jag vet att Yoda sagt det bra.

Do or do not, there is no try.

Kan man sammanfatta det bättre? Tror inte det?

Jag gör mitt bästa varje dag. Det är jag värd.

Förresten, är det ok att ett av ens favorit citat kommer från Star Wars?

Jag är faktiskt igång =)

2010-04-22T11:26:00.002+02:00

Denna veckan har jag satt in ett konditionspass på cykeln, två gympass och tre halvtimmes promenader på träningskontot.

Idag har jag inte ens börjat..

I'm back on track!

Det finns inga misslyckanden, bara feedback.

2010-04-22T11:04:00.001+02:00

Arg, besviken, irriterad.. Ja det och ett par andra sådana känslor har jag hunnit att beta av nu. Sådana känslor som inte gör mig särskilt gott. Ja just det, det är orättvist oxå. För nästan på pricken en månad sedan så gjorde jag en plan som skulle utvärderas. Jag hann nog att komma till måndagens fotboll för att sedan vakna upp med sådana smärtor i, vad jag trodde var höftböjaren, att jag inte var kapabel till att träna. Jag måste erkänna att jag inte alltid har varit den bästa på att lyssna på min kropp, kanske därför den skrek så att till och med jag skulle höra. Jag tog det lugnt ett par dagar och stretcha, tänjde samt hoppades en hel del. Det hjälpte föga. Hamna hos doktorn och fick diagnosen ljumskbråck. Så där föll min plan, verkligheten tenderar att förändra planer brukar jag säga. Ingen löpning, inga tunga lyft, och smärtstillande.

Jag åt mina tabletter hade inget ont men, ett stort men, jag blev så trött av dem. Så trött att jag sov och sov och sov. Planen skrotades, byttes ut mot sporadiska besök på gymmet 1-3 pass och lite hemma träning. Ska jag vara objektiv så skötte jag väl min kropp ok. Ok är när det gäller mina prestationer och mig själv långt ifrån att tillfredsställa mig(då är det kanske inte ok..? Hmm.?).

Jag var ju såå peppad och taggad av min nya plan.

Vad hände sen då. Jag lyssnade lite på kroppen men var ju som sagt trött. Jag la ner tabletterna för en ca två veckor sedan, blivit piggare. Dragit mig för att erkänna att det är ett nytt nuläge, då jag ville hålla fast vid min plan.

Så vad blir kontentan? Upp på sadeln igen. Bryt ihop och kom igen. Det som har varit har varit, kan bara påverka det som komma skall. Det finns inga misslyckanden, bara feedback.

Jag kan orden, har jobbat med dem i mitt huvud ett par gånger(underdrift).

Hur gör jag nu för att gå från tanke till handling? Dags att smida en ny plan. Se över målet om det fortfarande är realistiskt och sedan tuta och köra.

Lite mjuka värden oxå så klart..

2010-02-19T13:58:00.002+01:00

För att börja förbereda sinnet och kroppen på den underbara löp- och träningssäsong som jag längtar efter tänker jag smyga in intervallträning på gymmet i mån av tid. Har jag gott om tid blir det ett lugnt tempo och om det är mindre tid att disponera blir det intervallträning. Om jag så hinner köra två intervaller så är det bättre än inget.

Ytterligare en del i min träning som jag tidigare faktiskt inte haft som obligatorisk som nu ska bli en lika naturlig del som att lyfta vikter är att stretcha. Det ska alltid göras, utan avkall. Kroppen har sagt sitt då är det bara till att lyssna och gör det som den ber om, stretcha dvs.

Nästa söndag är det dags för utvärdering av veckan som gått.

Mitt vikt mål är att Jag Amir Limane väger 89kg den 1/6-10. Jag har besvarat När jag ska vara där. Vad jag behöver göra, förbruka mer än jag stoppar i mig. Hur står i planen nedan. Vem? Finns det någon annan än jag som kan göra det? Nej! Var ska det göras, var jag än är. Har jag inte tillgång till gym finns det alltid något jag kan göra. Armhävningar och sit-ups kanske? Varför ska jag då göra allt detta? Är det så viktigt att ha en snygg kropp? Mitt svar är faktiskt nej. Däremot är det en underbar produkt av en sysselsättning som jag mår så fantastiskt bra av att göra och har galet kul (oftast iaf) när jag utför. Sen om beachen blir en trevligare tillvaro så klagar jag ju inte.

Utmaningar och planering

2010-02-19T13:01:00.002+01:00

Jag har nu antagit tre utmaningar, jag ska fortsätta med min resa mot att stå på händer. Det har även tillkommit ytterligare två. Den ena är att klara 100 armhävningar, jag ska följa ett program som finns på hemsidan hundredpushups.com där man succesesivt tränar upp sig för att nå målet 100 armhävningar på sex veckor. Det finns en systersida twohundredsitups.com där nästa utmaning ligger. Där handlar det, som namnet antyder, om att klara av 200 sit-ups om sex veckor. Spännande!

Jag har sen tidigare valt att lägga CrossFit på is ett tag. Jag har inget ont att säga om CrossFit snarare tvärtom, det handlar mer om att jag är som ett barn. Hur roligt något än kan vara så behöver jag omväxling och variation. Därför har jag börjat följa Westside for Skinny Bastards(WSB) som man finner på defrancostraining.com

Nu ska utmaningarna passas in med min övriga tränaning och liv. Nästan samma sak..

Planen ser ut som följer:

Måndag

Morgon: WSB Max-Effort Upper Body

Kväll: Fotboll

Tisdag

Morgon: WSB Dinamic-Effort Lower Body

Kväll: Stå på händer

Onsdag

Lunch: Kondition och Armhävningar och Sit-Ups

Kväll: Stå på händer

Torsdag

Morgon: WSB Repetition Upper Body

Fredag

Lunch: WSB Max-Effort Lower Body

Lördag

Armhävningar och Sit-Ups

Stå på händer

Söndag

Armhävningar och Situps

När jag tittar på min plan kan det kännas som mycket men när jag tänker till så vet jag att stå på händer samt armhävningar och sit-ups inte tar mer än en kvart att göra och kvartar jag ju gått om.

Vakna!

2010-02-03T21:38:00.001+01:00

Vakna upp!

Backa ett steg och beakta ditt liv.

Är det så här du vill ha det?

Vad vill du ändra på?

Rätta till det som inte är som du vill ha de.

Gör det nu!

Ingen annan kan göra det åt dig..

Citius, altius, fortius

2010-01-24T21:19:00.000+01:00

Jag har bestämt mig för just det. Jag ska bli snabbare, hoppa högre och bättre samt så ska jag bli starkare. Det är sant som det är sagt, det är viktigt med mål. Jag har inte formulerat 2010:s mål än men de ligger i pipeline. Till att böra med så kan jag avslöja ett litet mål som kommer att resultera i att jag får mer av ovan nämnda attribut. Jag Amir, står på händerna utan stöd i juli 2010. Än så länge kan jag komma upp på händerna relativt obehindrat och komma ner hyffsat smidigt. Vad ska jag då med denna tillsynens oanvändbara kunskap? Min tanke är att det är roligt att kunna.. Varken mer eller mindre och i min värld är det allt. Att ha roligt menar jag.

Jag ska inte bara utvecklas fysiskt, vårda mitt tempel. Jag ska ju även fylla det med något. Så även Jaget ska bli snabbare, nå högre och framförallt bli starkare. 2010 kommer att bli ett spännande och utvecklande år.

Resan är redan påbörjad.

Det som är så underbart är att det ena stärker det andra.

Jag vet att mina tankar och känslor gör väldigt stor skillnad på varje kg jag lyfter, precis som jag vet att varje kg jag lyfter gör skillnad på mina tankar och känslor.

En promenad får igång mina tankar och min kropp, en löptur ger mina lungor ny och frisk luft och mitt sinne nya och friska tankar. Ett styrkepass stärker mina muskler och mig.

Jag älskar att vara där jag är nu, då jag längtar till att få röra på mig. Så skönt att ha kommit förbi stadiet där det är tungt att ta sig an träningen. Det som är så bra är jag vet att det går fort att komma in i det om något mot förmodan skulle få mig bort från spåret.

Nu kör jag!

Citat

2009-07-24T10:49:00.000+02:00

"If you even dream of beating me you'd better wake up and apologize"

Muhammad Ali & Amir Limane

Kontroll

2009-05-13T23:28:00.000+02:00

Att inte ha kontrollen klär mig inte. Det är helt enkelt inte min stil. Därför har jag valt att vara hanbollstränare, i min yrkesroll är jag instruktör, coach och informatör. Jag är storebror till 4 bröder. Min röst har i de flesta sällskap jag rört och rör mig alltid vägt tungt. Mina ord har i allra högsta grad tagits i beaktning innan beslut har fattats.

Jag vet inte om det är jag som söker mig till situtationer där jag har inflytande och en del kontroll eller om det är att jag håller mig borta från situationer där jag inte har det. Det spelar egentligen ingen roll hur jag jag hamnar där. Det som är intressant är att jag är där.

Sen så kommer då livet och slumpen alternativt ödet in och rör till i grytan. Helt plötsligt står man där helt utan kontroll fullkomligt blottad och med försvarsmurarna sänkta. Sitationen man befinner sig i är inte självvald, jag säger inte att den inte uppskattas, men man är oförberedd på vad som komma skall och beslutet om framtiden ligger i någon annans händer.

Att lägga energi på saker man inte har kontroll över är idioti. Indirekt kontroll är alltid en väg att gå. Vad kan jag påverka för att utgången ska styras av mitt val?

Svaret på de svåraste frågorna är ofta löljligt enkelt.

Det kom till mig precis faktiskt, svaret alltså.

Jag är i naturen en människa som strävar efter att ha kontroll på situationen. Om jag nu är i en situation där jag i dagsläget inte har kontroll så kommer jag , om naturen har sin gång, att ta kontrollen. Så svaret är busenkelt..

Jag ska vara mig själv!

All-in med AA..

2009-04-21T10:35:00.000+02:00

Känslan när man vet att man gjort de förberedelser man kan..

Allt är upplaggt för succee..

I ett givet läge är du den med det bästa utgångsläget..

När sedan korten radas upp, för varje kort som kommer så kommer du närmare och närmare storvinsten..

När endast ett kort återstår, man sitter där med allt i ett enda ögonblick. Man har satsat så mycket. På den tiden det tar att vända ett kort, lika snabbt går det att gå från pirrig-nervös-förväntansfull till övelycklig alternativt förkrossad.

Alla känslor är satsade på ett ögonblick, man är fullt medveten om att i just det läget, denna bråkdel av en sekund det tar att vända kortet så är chanserna 50-50. Antingen blir man glad eller ledsen. Antingen vinner man eller så förlorar man.

För att kunna vinna så krävs det att man spelar spelet. Om man inte inte deltar så blir det svårt(läs:omöjligt) att vinna. Om man väljer att delta men man gör valet att man aldrig satsar mycket, man går aldrig all-in. Då hamnar man i situationen att man inte kan förlora mycket och undviker då att bli riktigt besviken eller arg. Samtidigt så väljer man bort chansen att vinna mycket, att bli överlycklig.

Jag väljer att gå all-in, och hoppas att storvisten snart kommer..

Vinnare

2009-03-18T08:13:00.000+01:00

Jag läste en artikel i tidningen där Zoran Lukick, Djurgården IF:s tränare, definierade 11 egenskaper som en vinnare besitter. Jag tyckte det var galet spännande att se att man tagit det så långt. Jag tycker att det är helt rätt. I många andra högpresterande yrken har man en gedigen kravspecifikation som den som ska tillträda en tjänst måste leva upp till. Att vara en vinnare, är i mina ögon, A och O för att lyckas.

Zorans 3 viktigaste krav på nyförvärv
1. Öppen och mottaglig (motsats: Oemottaglig, sluten, inåtvänd).
2. Kunskapsinriktad (Ytlig).
3. Framgångsinriktad (Inriktad på att und- - vika misstag).

Och här är resten av punkterna på listan
4. Modig (Ängslig, feg)
5. Temperamentsfull (Flegmatisk)
6. Strukturerad (Impulsiv)
7. Kamratlig (Egocentrerad)
8. Viljestark (Viljesvag)
9. Stresstålig (Mottaglig för stress)
10. Bestämmande (Lydande, underordnar sig)
11. Självsäker (Osäker)

Mina reflektioner kring de 11:a punkterna är att de är en del i en personlighetsanalys, precis som Zoran säger i artikeln. Självklart kan man använda dem vid en första gallring. Om en tilltänkt värvning inte besitter ovanstående egenskaper så behöver man knappast gå vidare med kandidaten.

För att jag ska bli en fullfjädrad vinnare så behöver jag jobba med punkt 6. Jag tror att den är nog så viktig för att lyckas. Är du en vinnare?

Länk till artikeln finner du här.

Visdom

2009-03-14T09:05:00.000+01:00

Man får aldrig något svar på de frågor man aldrig ställer.

En egenkomponerad metafor

2009-03-13T01:27:00.001+01:00

Livet är som en dans där det införs nya steg så fort man lärt sig att bemästra ett av grundstegen. De nya stegen känns till en början omöjliga, efter ett tag känns de ovana för att sedan klassas som ett grundsteg. Så fort de gör det så införs det ett nytt ovant steg i livets dans..

Hummus - Enkelt och gott

2009-03-09T13:08:00.000+01:00

4 dl kikärtor

2 msk sesamfrön

1-2 klyftor vitlök

citronsaft från 1/2 citron

1/2 dl olivolja

1/2 tsk salt

1 krm cayennepeppar

1/2 dl vatten

Rosta sesamfröna i en torr panna. Mixa kikärtor, vitlök, citron, olja, salt, cayenne och hälftän av sesamfröna. Späd med vatten tills du får en bra konsistens. Garnera med resterande frön.

Får kolla med någon libanes om receptet är som det "ska" vara.

Gott nyttigt och passar till mycket, låt det väl smaka.

Tankar kring kvartar..

2009-03-07T10:58:00.000+01:00

Jag tycker om att göra jämförelser, att väga en sak mot en annan som man faktiskt inte kan jämföra. Är det så att man inte kan göra jämförelsen eller är det så att det är ovant? Du har aldrig tänkt i de banorna innan och då kan det vara ovant att sätta ord på ett nytt tankesätt, ja svårt att sätta ord på en känsla man aldrig tidigare förknippat med en viss tanke. Precis som att lära sig att hitta till en ny vän, man är inte van att köra den nya vägen. Det är ovant helt enkelt.

Mastercard reklamen fastnade jag väldigt tidigt för. Jag tänker på den reklamen när de går runt och prissätter flera olika saker för sedan i slutet fråga om värdet på glädje eller kärlek. Svaret är då ovärderligt, priceless. ”Glädjen är stor, i ett barns klara ögon” är rad ur en välkänd låt som har hängt sig fast i mitt huvud. Jag tycker att det stämmer så bra in på verkligheten, finns det någon där ute som inte blir varm i kroppen av ett leende från ett litet barn, finns det något mer äkta? Vad är värdet på det? Priceless?

Vad ska då min ovana jämförelse handla om? Jag brainskriver så ser vi var jag hamnar.

Vi börjar med lite matte. 2520 det är det antal kvartar som vi har under en vecka. Om vi räknar bort den tid som man bör sova (de som inte har tid och är stressade sover ofta mycket mindre än det man bör sova, ca 8h. Jag ska vara snäll och bjuda på ett par kvartar). 840 kvartar bör man sova per vecka. 2520-840=1680 det är då det antal vakna kvartar en person som sover 8h varje natt, varje vecka har att tillgå under sin vakna tid. Självklart så jobbar folk, speciellt de som har ”litet tid, och inte hinner”. Antalet arbetstimmar är även det siffran 8 som vi utgår ifrån, självklart så arbetar alla stressade där ute fler timmar än så. Jag bjuder då på 16h per vecka plus att jag redan har förutsatt att de sover 8h vilket de sällan gör. Jag grottar in mig i detaljer samtidigt som det är helheten jag vill belysa. En härlig mix av detaljer och helhet, halvhet kanske vi kan kalla det. Det blir då samma siffra som antalet sov-kvartar, alltså 840. 1680-840=840 vi har alltså då 840 kvartar över till annat än sömn och arbete. Kom ihåg den siffran, jag kommer att återkomma till den senare.

Träning, motion eller rörelse är tre närliggande ord som kan betyda så galet olika saker för olika människor. Jag ska definiera orden så att vi har samma bild av verkligheten, samma karta, under den tiden du läser den här texten iaf. Rörelse för mig är exempelvis lugn promenad, lek med barn eller städa helt enkelt något man gör utan att byta om för att göra. Motion är de saker man gör där man kan känna sig varm i kroppen och lätt svettig som efter en rask promenad, trädgårdsarbete eller en lätt jogging-runda. Träning är då när man är förbered på att trötta ut eller aktivera kroppen, antingen genom att gymma, springa eller någon form av idrott. Det här är min definition, den kommer att förändras i takt med att jag blir bättre tränad. Min puls har redan förbättrats så att det inte räcker med att jogga för att komma upp till 140 i puls. Senare i livet kommer min definition att förändras i takt med att jag blir ”visare”.

Jag tror inte att det finns någon människa där ute som inte vill uppleva sina barnbarn, kanske är det någon som till och med vill uppleva deras barn. För mig innebär inte uppleva att se, det är att integrera alltså att leka, resa, kramas, prata, diskutera att aktivt vara med någon. Det vill jag göra med mina barn, mina barnbarn och gärna deras barn. Vad är det värt för mig? Att sätta ett värde i pengar har jag inte tänkt att ge mig på. Precis som i Mastercard reklamen skulle jag vilja säga att det är ”Priceless”. Det kanske finns något annat vi kan använda för att värdesätta det med? Kanske kvartar?

För att åldras med värdighet och hälsan i behåll behöver man kanske inte träna så mycket, men man behöver lite motion och rörelse för att hålla välfärdssjukdomarna på skaftet. För att få uppleva alla barn behöver man vara frisk. Vad kostar det att vara frisk? Det går aldrig att garantera någon deras hälsa, men man kan öka chanserna genom att hålla vikten, äta rätt, sova, mental balans och rörelse. Dessa delar de kostar kvartar. Vi har då alltså 840 stycken kvartar att tillgå varje vecka, dessa ska självklart räcka till att handla, laga mat, träffa vänner, betala räkningar, sköta sin hygien, titta på tv, prata telefon, läsa tidningen, vila, surfa, facebook, msn, vattna katten och mata växterna, ja det finns massor med livsviktiga saker som dessa kvartar ska räcka till. Allt handlar om att prioritera. Hur många kvartar utav de 840 du har att tillgå är det värt för dig att lägga på dina barnbarn? Alltså på rörelse, motion och träning.

Säger du nej till dessa saker så säger du nej till dina barn, barnbarn och till livet.

Vad är du beredd att betala i kvartar för att få uppleva?

Luddiga, flummiga tankar kring beteenden, kärlek och annat..

2009-02-26T01:26:00.000+01:00

Jag ägnar stor del av min tankeverksamhet till reflektion över mitt egna beteende och mina egna tankebanor. En sak som jag tycker är väldigt fascinerande är kärleken som vi människor visar till olika organisationer. Hur vi kan älska Änglarna, Red Devils, Nike eller Volcom. Jag försöker förstå varför jag alltid helst vill ha på mig ett par Nike skor på vägen till polaren när vi ska titta på Änglarna tätt följt av Manchester United iklädd min Volcom tröja. Har jag utvecklat en kärlek till dessa varumärken. Precis som jag känner kärlek för mina katter, vänner och min familj. Kan det vara så att jag blivit hjärntvättad av marknadsföring eller vänner och bekanta i min närhet som haft en känsla för något märke, företag eller lag. Jag har svårt att se att kärleken till min familj går att likställa, i min värld så går det varken att likställa eller jämföra, med kärleken till ett lag. Min mor som ammat mig, min far som lärt mig simma, mina syskon som gett mig så mycket kärlek. Aldrig att jag skulle kunna kategorisera ett lag i samma grupp, jag har svårt att göra det. Vilket många gör och agerar utefter. Ändå så är det precis vad jag tänkt göra i mina tankar kring kärlek ur ett annorlunda perspektiv.

Många människor älskar IFK och hatar AIK, ja det är sant. De hatar AIK och skyr inga medel för att få uttrycka sitt hat. Poliser, hundar, stängsel, bussar eller barnfamiljer nej inget får stå i mellan när ett slag ska utdelas eller en sten ska kastas. Skulle något eller någon av dessa råka stå i mellan så får de faktiskt skylla sig själva. Det har ju själva valt att gå och titta på fotboll. Jag skulle vilja måla upp ett scenario där någon som inte tycker som ”Huliganen” gör skulle befinna sig på arbetsplatsen, eller i kön i mataffären, på dagis eller hemma vid julbordet. Jag undrar vad deras kärlek och hat driver dem till i dessa miljöer. Tänds det bengaler och stormas personen framför som föredrar standardmjölk framför lättmjölk? Kastas det sten mot killen på jobbet som kom fram till en annan slutsats efter att ha granskat bokslutet? Vad är skillnaden? Även om jag har gråtit glädjetårar för de lag som ligger mig varmt om hjärtat så handlar det om, i mitt fall, olika världar. En tår på ett ställe betyder ingenting på ett annat.

Min kärlek till mina nära och kära som har växt fram genom blodsband, ömsesidiga uppoffringar, närhet skulle garanterat kunna få mig att handla både tankelöst och våldsamt mot en person eller en grupp personer om jag såg behovet eller en lösning i ett sådant handlande. Då skulle de varit tvungna att ha handlat först samt ha gjort något utanför samhällets ramar för acceptans. Även om jag förstår min egen ståndpunkt samt mina egna värderingar och jag skulle kunna babbla vidare om dem många stycken till så är de bara ena sidan av myntet. De unga herrar(jag tar mig friheten att generalisera) som ger uttryck för sin kärlek till sitt lag genom huliganism delar aldrig med sig av sina tankar och känslor. Hur ska vi då kunna förstå varandra om vi inte börjar med att informera varandra, vi behöver inte föra en dialog eller kommunicera än. Det räcker att vi informerar till en början för att öka förståelsen mellan grupperna.

Jag kan börja, jag börjar med några frågor och påståenden.

Älska och hata är två ytterligheter. Bara för att man älskar någon behöver man då hata någon annan. Jag älskar min familj och hatar inte någon annan familj. Det är inte så i vanliga livet, varför är det så inom fotbollen?

Man kan bara älska ett lag. När man som förälder får sitt första barn så älskar man det av hela sitt hjärta. När det andra barnet föds älskar man det då av halva sitt hjärta. Vad händer om man är ännu fler syskon? Vad gäller inom fotbollen?

Hur har kärleken till laget växt fram? Genom närhet? Graviditet eller något annat? För det kan väl inte varit så att farsan höll på ditt lag.. Eller var det den tuffa storebrodern? Kusinen? Eller fräcke Loffe i skolan? Eller fick du en tröja på något konstigt och magiskt sätt? Eller så var det nog så att du satt med de olika föreningarnas stadgar och jämförde för att sedan dra slutsatsen kring föreningens värderingar och valde sedan den förening du kände att du kunde identifiera dig bäst med.

Jag vill med allt mitt osammanhängande brainskrivande(egen komponerat ord som innebär vad det som det låter som, brainstormande i löpande text) försöka få en egen förståelse men det enda jag förstår är hur urbota dumt det är. Jag kan knappt finna något vettigt argument. Jag ska försöka.. Gick inte..

Ovanstående text tåls att kommenteras samt analyseras, kanske även revideras, garanterat omstruktureras, på nytt komponeras så att jag eventuellt slipper genereras.

?

2009-02-21T16:21:00.000+01:00

Hur tänkte jag när jag döpte min blog? Jag är förövrigt fullt medveten om att blog stavas blogg på svenska. Jag motsäger mig den stavningen och kommer precis som tidigare använda mig av den "en-geiga" stavningen.

Varför valde jag namnet Utmostness, det varken ligger rätt i munnen eller smakar som ett bra ord.

-ness trenden är välkänd, det var där jag började när jag skull kreera mitt blognamn. Alltså började jag bakifrån med inspiration från wellness, healthness och fitness. Jag ville han något mer, något som knöt ihop mina intressen. Hälsa var taget, träning fick jag inte ihop till något bra. Jag började fundera vad träning, välmående och hälsa betydde för mig.

Att alltid bli så bra som jag kan bli är något jag strävar efter inom det mesta jag tar mig ann. Bestness var taget.. Att sträva efter att bli så bra som möjligt kan kallas att man gör sitt yttersta.

Svenskt uppslagsord
ytterst

Engelsk översättning
utmost

Därav namnet!

Vem vet, det kanske är något man kan lära sig tycka om?

Tänk vilken skillnad det kan göra att skriva ner saker och ting..

2009-02-18T23:43:00.000+01:00

Nu var det ett tag sen jag "Bara började", jag tror att det kan bero på de massiva inläggen jag tidigare skrivit. De(inläggen) satte nog lite press på mig, jag kände att de var normen. Ack så fel jag hade. Det finns ju ingen norm för hur långa inläggen måste vara i min blogg..

I mina senaste inlägg listade jag vad jag hade ätit under dagen. Jag noterade att jag slarvar med frukost samt att min kvällsmat ibland var felkomponerad. Efter att jag skrev det så har det faktiskt blivit en markant skillnad. Jag har tom blivit tvungen att inhandla mer havregryn efter att jag skärpt mina frukost vanor. Det är nog den förändringen som jag märker störst skillnad av, jag känner mig piggare tidigare på dagen än vad jag annars gjort. Innan brukade jag komma igång framåt eftermiddagen. Jag har alltid varit en av dom som "inte kan äta frukost". Kan och kan, det är faktiskt inte sååå svårt att äta. Så den föreställningen har jag gjort mig av med och njuter sedermera av mina frukostar.

Tänk vilken skillnad det kan göra att skriva ner saker och ting..

När jag för ett par år sedan gick min NLP utbildning fick jag i uppgift att skriva ner vad jag ville göra med mina nyförvärvade kunskaper. Jag skrev då att jag ville använda dem professionellt inom idrott, träning och för att hjälpa andra. Nu sitter jag här på väg att börja arbeta som hälsokonsult, det är hyfsat nära iaf. Jag är mer än nöjd..

Tänk vilken skillnad det kan göra att skriva ner saker och ting..

Jag satt med min hälsokonsult för ett par månader sedan och kände mig inte riktigt på topp, vilket hon noterade. Hon tvingade(läs: övertygade) mig att skriva en lapp som jag skulle sätta upp i badrummet där jag såg den varje morgon och kväll. På lappen skulle det stå "Jag ser ljust på framtiden och tror på mig själv. Sagt och gjort. Nu ett par månader senare så kommer jag på mig själv med att mumla dessa orden för mig själv även utanför badrummet. Den största skillnade från den dagen då jag satte upp lappen är att jag så smått börjar tro på orden..

Tänk vilken skillnad det kan göra att skriva ner saker och ting..

2 i 1

2009-02-11T23:49:00.000+01:00

Då ska dagens och gårdagens aktiviteter plitas ner. Vi börjar i kronologisk ordning, vilket innebär att tisdagen får utrymme i första stycket.

Igår blev det i träningsväg två aktiviteter, både styrka och promenad (jag kommer att berätta mer om denna fantastiska promenad senare). På gymmet körde jag biceps, där jag faktiskt kunde öka ett snäpp i maskinen och det är ju alltid roligt. Sen så var det rygg då valde jag att köra lats-pull. Underarmar och mage var de sista två kroppsdelarna. Inte riktigt mina favorit muskelgrupper. Kan ha att göra med att jag sällan sett något märkbart resultat.
Just därför är det så viktigt att jag koncentrerar mig extra mycket när jag tränar dessa delar. Alla övningar gjordes på samma sätt som jag har tränat tidigare. Det där med TUT och så. Dagen avslutades med en kvällspromenad med en god vän i ca 1h.

Promenaden började, som så många andra promenader, utan några särskilda händelser. När vi strosat omkring en stund i det område som jag är uppvuxen i och bor i blev jag visad en gata jag aldrig varit på tidigare. Jag tror helt ärlig att det var den sista outforskade delen av mitt område. Det fanns ett par annorlunda och mysiga hus, ett av dem kunde man lätt klistrat in i en Astrid Lindgren saga. Vi kunde nästan se familjen som firade jul där i de stora fönstrena. Promenaden tog oss vidare bort mot Chalmers där vi blev stoppade av en ung man i kåroverall. Det skulle bjudas på fyrverkeri så om vi inte ville bli träffade av fyrverkerirester så gjorde vi bäst i att på betryggande avstånd njuta av showen. Vilken fyrverkerishow det var, den var helt fantastisk. Stora ljusspel, blixtar, raketer kors och tvärs och det sista som var helt fantastiskt. Två enorma eldlågor som sprutade upp från marken. Det var så fantastiskt mäktigt. Vi strosade vidare efter klartecken från vår overallprydda vän. Vi han inte gå länge innan vi hörde en blåsorkester närma sig oss. Vi stod kvar där i vintermörkret och njöt av musiken, den låt som fastnade var "When the saints go marching in" vilken orkestern framförde med glädje. Vi stod där och diggade en stund sen så försvann orkestern iväg följda av våra och ett par andras applåder. Det var en mycket speciell och händelserik promenad.

Igår åt jag:
Havregrynsgröt med psyllieum frön, linfrön, dinkel och banan. Två knäckemackor med ost och två ägg.
Kyckling och ris
Gainer
Proteinbar
Kalkon och grönsaker

De blev för få mål igår, den enda ursäkten jag har är att jag behöver handla.. Imorgon handlar jag så slipper jag ursäkta mig. För det finns ju säkert inga andra lösningar att hitta på hemma.

Idag så har det blivit en löprunda på 8 km, vilket jag sprang på 45 min. Det får jag vara nöjd med just nu. Det ska givetvis bli bättre. Målet är att komma ner till 40 min den 1/4-09. Det blev även idag en kvällspromenad med en vän inte lika händelserik som gårdagen med dock mycket trevlig.

Idag har jag ätit en grötfrukost gjord på havregryn, psyllieumfrön, linfrön, dinkel och kanel.
2 ägg och två knäckemackor med ost.
Proteinbar
Spaghetti frutti di mare unt pollo med en sallad till.
Mandlar
Ytterst lite nudlar med fetaost(orkade inte annat än att äta det jag såg)

Jag borde druckit en proteinshake istället för nudlarna. Det kan jag faktiskt göra nu ändå. Sen så behöver jag handla frukt. Det ordnar vi som sagt imorgon.

Idag

2009-02-09T23:44:00.001+01:00

På tal om leenden, jag har länge levt efter devisen att ett leende kostar mig så lite att bjuda på. Så jag försöker bjuda min omgivning på så många som jag orkar med. Nu så jobbar man helt plötsligt på ett ställe som genomsyras av samma tänk. Riktigt kul! Så nu springer jag runt och ler professionellt. Jag minns en gång då jag var ute i Skövde med ett flertal av mina vänner. Det bjöds på karaoke på en scen på övervåningen. På scenen står det en blyg och osäker tjej och sjunger, hon är så nervös att hennes röst knappt orkar fram till mikrofonen. Jag kliver upp bredvid henne och vi bjuder på en härlig duett vi sjöng iof hellre än bra, men vi hade det väldigt roligt i vilket fall. Efteråt så tackade hon mig, jag sa till henne att det inte fanns något att tacka för. Då tittade hon in i mina ögon och sa att hon förstog vad jag hade gjort.

Med denna anektdot vill jag inte framstå som ett helgon utan jag vill belysa hur enkelt det är att sprida en gnutta glädje. Jag kan inte begära att alla ska (dricka så att man vågar) sjunga karaoke på en scen med en främmande människa, men ett leende har vi alla råd att bjuda på.

Dagens träning har bestått av följande:

Gym: Fram- och baksida lår samt vader. TUT 15-30, reps 4-8, vila 1-2 min.

Det gick riktigt bra idag med benen. Kände mig väldigt stark, det var mycket mindre skakningar än vad det brukar vara. Jag låg kvar på samma vikter som förra gången jag körde och klarade 6 reps innan failure(Min definition av failure är "failure i utförandet", vilket innnebär att när man inte klarar av att utföra övningen tekniskt korrekt samt strikt så är det failure).

Ikväll blev det även löpning i skogen. Det blev ett pass på 50 min, då är promenaden till och från slingan medräknad.

Foto: Sanna Alinder

Dagens kost har det varit lite sämre med:

Frukost: Två ägg, två knäckemackor med ost och ett äpple.
Mellanmål: Proteinbar
Efter träning: Gainer
Middag: Massa nyttig Xtravaganza mat. Typ grönsaker och proteinrika grejjor.
Efter löpningen: Proteinbar
Nattamat: Lite kyckling med grönsaker.

Om man analyserar dagens matintag så tycker jag att frukosten var lite tunn, borde ätit en portion gröt till. Jag saknar en bra lunch, jag mellanmålade mig förbi den. Det som har varit bra är att jag har ätit under hela dagen med många mellanmål, alltså har jag haft en jämn blodsocker nivå och det är ju bra.

Veckan som gått..

2009-02-08T21:33:00.000+01:00

En veckas utbildning inom Xravaganzas koncept. Det har varit en väldigt intressant och lärorik vecka. Jag har fått en djupare förståelse för mycket. Vi pratat mycket om kost, hälsa och mental träning. Vi har alltså pratat mycket om mina intressen. Jag har suttit i en vecka och pratat om mina intressen med likasinnade. Det är svårt att inte uppskatta och ha roligt en sådan vecka. Tänket inom Xtravaganza bygger mycket på NLP(Neuro Lingvistisk Programmering), jag har gått 1:a steget inom NLP. Jag är alltså då en sk Practitioner. Den som har gjort Xtravaganza programmet är det högsta man kan vara in om NLP, och flera inom Xtravaganza likaså. Man kan kortafattat förklara NLP med att men hjälp av olika tekniker och övningar lär sig att jobba utifrån nuläget och att man är mål- samt resultatinriktad. Det finns hur mycket som helst att läsa om NLP. Google and you will find.

Gruppen under utbildningen var en salig blandning av folk och bakgrunder. Det var så kul att inom alla områden vi berörde så fanns det faktiskt en expert inom gruppen. Vi hade exempelvis en personlig tränare, sjukgymnaster, massörer, säljutbildare, gymägare, instruktörer inom flera olika typer av träningsformer, entreprenörer, lärare, barnmorskor och så jag då som besitter lite kunskap om det mesta och kan förstå alla världar och tolka mellan dem tillika knyta ihop säcken.

Jag ska försöka skriva utan att låta skrytsam, men jag har aldrig fått så mycket beröm på en så kort tid. Jag fick beröm för att bidra till gruppdynamiken, komma med bra infallsvinklar, att jag är en bra människa. Att min chef har fått rekommendationer från den utbildningsansvarige att han ska satsa på mig. Jag är väldigt speciell och att jag berikade utbildningen, fick jag höra. Jag svävar på moln bara jag tänker på det.

Vi har jobbat mycket med att förändra hur vi själva tänker och hur vi pratar. Om man ska hjälpa andra att ta till sig ett koncept så måste vi själva genomsyras av det och vara kongruenta med vårt budskap. Det är faktiskt något som jag verkligen känner mig trygg med. Jag har ju faktiskt själv gått ner ett antal kilon genom att följa programmer.

Vi har lyssnat mycket på mental träning. Det är faktiskt något jag kan rekommendera. Det tar ca 15 min, jag tycker det är svårt att komma undan med någon ursäkt till att inte göra det. Tror man inte på att det fungerar så kan det faktiskt var värt en chansning. Det dokumenterade positiva effekterna är så värdefulla i livet att motiven till att inte lyssna på det inte håller. Man lär sig att slappna av mentalt och muskulärt, man går in i en form av dvala, likt det meditativa tillståndet folk försätter sig i vid meditation där logiken inte styr utan kreativiteten. Det är då man löser problem och svar ”bara kommer till än”. Bara delen att läsa sig slappna av kan var bra på kvällar då det är lite svårt att somna. Att man blir starkare mentalt genom att lyssna på positiva ord är oxå rätt skönt. Jag vet att många har svårt för sånt här och det respekterar jag. Jag vet dock att jag tycker att det är bra för mig och jag trivs bra med att lyssna på det. Jag ska få tips på mentalträning som inte är från Xtravaganza jag kommer då att dela med mig av dem.

Jag har provat på Friskis & Svettis svar på bodypump; Skivstång. Det började riktigt illa och jag fick känsla att jag bara ville sticka därifrån. Instruktören började med någon aerobics influerad uppvärmning, stegen kändes inte så naturliga för mig och när vi la till händerna var det helt kört för min del. När vi sen kom igång med stången så kände jag mig lite mer trygg. Innan vi började så var jag väldigt nervös, jag hade ingen aning om hur jobbigt det skulle bli, jag visste inte heller hur mycket vikt jag borde lasta på. Jag gick efter tanken att jag ville bli helt slut så hellre för mycket än för lite. Det handlar ju om många repetitioner så jag var inte rädd. Jag får faktiskt erkänna att jag har missat en bra form av träning genom att hålla mig borta från allt vad gruppträning heter. Jag är verkligen inte främmande för att ge mig på Bodypump hemma i Götet. Kroppen fick sig en ordentlig genomkörare, det gillar vi.

Helgens träning har bestått av ett löppass i Solna, jag skulle till Systembolaget så jag fick kombinera nytta med nöje. In på bolaget kom jag med min löparjacka och mina tajta(sexiga) löparbyxor. Jag kände blickarna, men jag bestämde mig för att gå med huvudet högt och låtsas som om jag var helt bekväm i min nästintill nakenhet. Jag sprang hem och lämnade vinet och fortsatte sen min löprunda runt Råstasjön. Det var galet halt runt sjön, jag sprang där och tänkte att jag skulle slappna av och hur bra balans jag hade. Jag mötte ett antal människor som inte hade riktigt samma tänk, det var rätt kul att springa förbi folk som var stela som pinnar och alldeles nervösa. Jag klarade mig galant runt sjön och hem. Det blev ca 1h löpning. Idag blev det en promenad med min vän i ca 1,5h, riktigt skönt.

Kort sammanfattning av veckan som gått ur tränings- och kostsynpunkt

2009-02-05T16:27:00.000+01:00

Träning:
Måndag: Inget
Tisdag: Framsida- och baksida lår, vader; 4-8 rep TUT:15-30 3 set. 10 min kortintervaller i rodden och 20 min löpning i ca 11 km/h.
Onsdag: 1h spinning, Tunga biceps ca 4 rep följt av ca 8 lättare rep och sen armhävningar. Detta gjordes i följd i 4 set. (Mellan 2:a och 3:e settet kände jag en stank utan dess like, jag var tvungen att lägga ner hantlarna och förflytta mig därifrån, likaså min träningsvän. Kvar sitter en äldre man som tar i för kung och fosterland.. Så det kan gå ibland.)

Idag: Det blir det något bodypump liknande.

Maten har jag skärpt mig med, den har generellt sett bestått av följande:

Frukost: 2 ägg, yoghurt med nötter, torkad frukt och lite havregryn.

Mellanmål: Grov macka

Lunch: Proteinrik sallad

Mellanmål: Frukt

Protein och frukt innan träning

Protein och frukt efter träning

Middag: Proteinrikt med lite kolhydrater

Kvällsmat: Frukt

Ska man vara kritisk till min kost så kan man se att jag borde byta ut kvällsmålet från frukt till någon proteinrik mat och lägga till nötter till det rena fruktmellanmålet. Annars får jag faktiskt vara rätt nöjd. Det är inte så svårt att sköta kosten när man har likasinnade runt sig och ett schema att följa där man bara behöver öppna dörren för att få i sig den uppdukade maten.

Jag kommer med största sannolikhet sammanfatta utbildningen och mina tankar kring den när jag sitter på tåget till Sthml imorgon.

Tankar kring framtvingad kreativitet

2009-02-05T16:26:00.000+01:00

Jag frågade en vän hur man gör när man känner att kreativiteten är slut. Som för mig nu de senaste dagarna när jag har varit på utbildning. Det har verkligen inte funnits varken lust eller ork till att skriva. Jag fick då rådet att börja. Kort och gott så var det det enda han sa. Jag funderade på det igår kväll när jag skulle sova och tanken har funnits i mitt huvud under hela dagen.

Om något inte funkar, gör något annat.

Visa ord.

Om man gör samma saker hela tiden så kommer samma saker att hända.

Oxå visa ord

Jag funderade som sagt på att jag inte skrivit, det kommer väl bara till mig när jag är sugen på att skriva tänkte jag. Det är nog inte riktigt så lätt. Om jag hade fortsatt att vänta på suget under dessa dagar som jag nästan gjort samma sak, haft samma schema. Man vaknar, äter, är på utbildning, tränar, äter, pluggar och sover. Då hade jag med största sannolikhet inte skrivit. Utan nu valde jag att använda mig av min väns tips. Jag började helt enkelt. Nu sitter jag här och har skrivit ett antal meningar iaf. Jag gjorde något annat, jag gjorde inte samma sak och fick en annan konsekvens.

Dessa meningar i fet text ovan går att tillämpa på så mycket mer. Sug på den karamellen.

Tankar kring konst, skapande och kreativitet

2009-02-02T10:40:00.000+01:00

En sak som jag har funderat kring skrivandet som sådant är hur det bedöms, framför allt i skolan. Mitt resonemang går säkert att tillämpa på flera olika områden såsom målande, säkert på det mesta som styrs av kreativitet. När jag gick i skolan och passerat den tid då stavfel fyllde mina texter så fick man ofta olikartade skrivuppgifter. När man fick tillbaka texten så hade läraren fyllt den med kommentarer och röda streck. Om man bortser från de grammatiska felen, vem är då läraren att kritisera mitt verk. Det är faktiskt ett verk. Master Lau sa att allt som man gör som innefattar kreativitet är ett uttryck av själen. Jag tycker att han satte ord på en känsla hos mig. När man är i den så kallade ”Zonen” där texten bara flödar eller tavlan bara blir till, när en låt kommer till än, när en talare bara pratar på och allt som sägs är så perfekt. Då är man i zonen och det är då själen uttrycker sig. Jag undrar då om några år på högskolan ger än rätten att inte bara bedöma, utan faktiskt döma själens uttryck. För en elev, ett barn som håller på att hitta sig själv, ett barn som håller på att forma en personlighet. Barnet ger själen utrymme att uttrycka sig i någon form men tvingas istället in i en värld av regler. Om vi gör en parallell till idrotten som ligger mig väldigt varm om hjärtat. När vi är små och springer runt och sparkar boll så skriks det på sidan: Passa bollen! Var inte egoistisk! Vi är faktiskt ett lag! Det är inte bara du som vill ha bollen!

Nu måste man vara rätt ”open minded” och missförstå mig rätt. Om alla barn väljer att passa bollen i svåra situationer vad medför det? Kan det vara så att vi får spelare som i de flesta situationer passar bollen. Till och med när det inte är det bästa alternativet(läs Daniel Andersson, MFF). Sen så finns det de barnen som är bångstyriga, som strutar i sin tränare. De vägrar passa bollen för de älskar bollen, om någon försöker ta den ifrån dem så använder de alla medel för att behålla den. De lär sig tekniker för att täcka bollen, tekniker för att ta sig förbi sin motspelare. De utvecklas på ett sett som skiljer sig från mängden(läs Zlatan Ibrahimovic, Inter). Varför inte även ge de barnen som inte är bångstyriga utrymme att få utvecklas fritt på sitt sätt? Hur har jag inte svaret på men det kanske någon annan har.

I samma anda vill jag att lärare ska tänka. Lär barnen alla klassiska sätt att skriva, träna dem på skrivandets alla former. Om alla stöps i samma form, om alla rättas in i samma led, gallrar vi inte då bort chansen att få uppleva nyskapande? Tänk på hur många framgångs sagor där huvudpersonen helt saknat förutsättningar eller utbildning. Det enda jag vill se att när någon skapar, oavsett om det är ett barn eller en vuxen, att de inte döms. Vem är du att döma skapande?

God morgon..

2009-02-02T10:39:00.000+01:00

Nu sitter jag på tåget på väg mot nya äventyr. Lite av ett nytt kapitel i mitt liv.

Lite kort bakgrundshistoria innan vi fortsätter att sia. I augusti månad 2008 tog jag beslutet att skriva in mig på Xtravaganzas viktcenter. Beslutet föranleddes av en tävling mellan mig och en god vän. Han hade precis skrivit in sig, jag som var rätt skeptisk sa att jag skulle klara av att gå ner lika mycket i vikt som han gjorde om jag följde mitt egna koncept. Efter en vecka hade min vän gått ner 4 kg och min våg hade knappt rört sig. Hmmm... Det var en match jag skulle få svårt att vinna. Jag är inte dummare än att jag kan byta väg om jag ser att den andra är bättre. Sagt och gjort, jag skrev in mig och påbörjade min resa mot en lättare framtid. Xtravaganzas koncept bygger på 4 ledstjärnor; mentalträning, mentalnäring, rörelseglädje och god energi.

Eftersom det här är min blog, jag skriver iof publikt men det är fortfarande min blog, så är det mina regler. Rätt så skönt faktiskt att inte ha någon som kan kritisera mitt upplägg, ingen formalia att följa ja inte något. Kanske så hör inte stavfel hemma här. Det jag ville ha sagt med det här är, att när jag får en idé, om jag vill bryta den röda tråden så kommer jag att göra det.

Innan jag började på Xtravaganza så hade jag haft ca två år av skador vilket medförde oregelbunden träning, vilket i sin tur medförde kraftig viktuppgång. När jag gick genom dörrarna på viktcentret så låg jag på 108 kg samt en fettprocent på över 30 %. Det var bara 6 kg ifrån mitt all time high på 114 kg. När jag vägde 114 kg och tog tag i mitt liv med massor av lågintensivträning samt ett liv av atkins dieter(kanske inte ett liv men iaf 2x13-dagars dieter). Då tränade jag stenhårt, kom ner på en matchvikt på 90 kg och hade en väldigt väldefinierad kropp. Jag hoppas jag ska kunna vaska fram någon bild, inte i skrytsyfte utan för att kunna visualisera mitt mål. Mål är även det något jag tycker är kul att prata om och som jag kommer att återkomma till. Jag höll min matchvikt i ca 2 år, då kom skadorna. Knät började att säga ifrån, jag fick sluta spela handboll. Tyckte att det var svårt att motivera promenader och cykling för mig själv då jag redan trampat ett antal mil i mina dagar. Det blev som så att jag gymmade väldigt mycket och blev väldigt stark i mina muskler, enbart i mina muskler. Varken huvudet eller mina senor och muskelfästen hängde med i utvecklingen. Dagen kom då jag skull mäta mina resultat genom att maxa. Det är ju så viktigt att veta hur mycket man klarar av att lyfta.... För det finns säkert inga bättre sätt att mäta sin utveckling på. Idag vet man bättre, men det kostade mig en avsliten muskel för att komma till insikt. Vem vet det kanske var ett billigt pris att betala. Jag låg i bänkpressen och tog i för kung och fosterland. Slarvat lite med uppvärmningen och så sa det bara pang. Jag kommer aldrig att glömma ljudet eller den galna smärtan. Nu har den här historien förvridits av mina lagkamrater så att jag framstår som väldigt dum. Jag ska enligt hörsägen ha klivit in och lagt mig under bänken och maxat direkt, riktigt så illa var det inte men slutklämmen är densamma; muskeln gick av. Sanningen ligger väl någonstans mitt i mellan att mina muskler sprang före senor och fästen i utvecklingen i kombination med att jag inte var tillräckligt varm. Det jag bär med mig är ett långt ärr samt ett större tålamod och en långsiktighet i min träning.

Knän-, axel- och lite ryggproblem gjorde att jag klättrade upp till stadiga 108 kg. Väl där så fanns inte samma kraft att göra om allt igen, när jag äntligen samlat kraften att iaf göra något så kom Xtravaganza som ett brev på posten. Jag gick en ketondiet i ca 8 veckor och nådde min målvikt på 92 kg. Då gick jag över till att följa Xtravaganzas tallriksmodell och gjorde det tills jag vägde 90 kg. Under de 8 veckorna hann jag nästan kliva dit i samma överambitiösa fälla. Less is more är något jag behöver bära med mig i mångt och mycket. Mitt mål var:

Jag Amir Limane ska den 18/10 väga mellan 89 och 92 kg. Jag ska även med lätthet springa en mil på under en timma.

Eftersom jag såg på min viktkurva att jag utan problem skulle nå min målvikt så la jag fokus på löpningen. Jag började att springa 2,5 km på slingan där jag bor. På väldigt kort tid hade jag ökat sträckan till 7,5 km. Då sa kroppen ifrån, jag vet inte om den varnat mig tidigare. Sådana signaler lär man sig rätt tidigt inom lagidrotten att inte lyssna på. Både tränare och konkurrenssituationer bidrar med allra största sannolikhet till det här. Jag säger inte att alla tränare saknar kompetensen att uppmuntra sina spelare att lyssna på sina kroppar, men många gör tyvärr det. Höftböjarna fick en inflammation eller något liknande. Jag tror att orsaken var att jag tränat för hårt med för lite energi i kroppen. Xtravaganza ordinerar lågintensiv träning. 7,5 kilometer med två vänner som är bättre tränade och en envishet(när det kommer till träning) som en efterbliven åsna faller nog inte under rubriken lågintensiv träning. Jag fick återigen hålla mig borta från träning pga min glömska, repetition är som sagt studiernas moder. Jag pluggade på = var skadad; så att det satt igen: Less is more. Jag har nu skjutit fram mitt mål. Jag har iof inte uttalat det klart och tydligt och det känns lite som jag står still. Ja det visade även den senaste vägningen. Jag ska ta tag i det.

Efter en tid av en typ av tallriksmodell a la Xtravaganza så märkte jag att utvecklingen uteblev. Jag ökade då kalori intaget och fick en otrolig skjuts i rätt riktning. Jag orkade mer i löparspåret och vikterna var helt plötsligt alldeles för lätta. Kul! Nu så har jag en metod när det gäller ökning av vikter. Den kanske är vedertagen, kanske är det något jag snappat upp i något samtal eller någon trevlig litteratur. Vem vet, nu är det min metod iaf. Jag gör som så att om jag ligger i en period där jag sagt att antalet repetitioner ska ligga mellan 8 och 12 så väljer jag en vikt som jag orkar 8 reps. När jag sedan tränat såpass att jag orkar 12 reps, då är det dags att öka vikt så att jag orkar 8 reps igen och så håller jag på så.

Nu sitter jag på tåget på väg till min utbildning hos Xtravaganza. Jag ska göra en kort historia ännu kortare, det verkar jag ju vara bra på om man tittar uppåt(se texten ovan). Jag satt i konsultation med min hälsokonsult, vi pratade om allt mellan himmel och jord. Hon frågade lite om jobb och vad jag sysselsatte mig med. Vi kom väl kort och gott fram till att jag egentligen ville göra något annat än det jag gjorde. Jag sa att jag ville jobba med träning och hälsa och utbrister att jag hade velat jobba här(läs Xtravaganza). Menar du allvar svarar hon då. Jag det gör jag verkligen. Skicka ditt CV så ska vi se vad jag kan göra. Sagt och gjort och någon månad senare satt jag med den regionansvarige på en intervju. En vecka efter det så får jag ett samtal och en fråga om jag vill ha jobbet. Till en början handlar det om en timmanställning, men med min inställning kan jag hel ärligt säga att jag inte räknar med att enbart vara timmanställd särskilt länge.

Söndag

2009-02-02T10:34:00.000+01:00

3 gånger på 3 dagar, ja det är sant. Jag hjälpte till med ytterligare en flytt. Lite fler trappor och mycket mer svett.

Dagens mat bestod av följande:

Frukost: Xtra-bar
Lunch: Räksallad och ostmacka
Middag: Stekt torsk med potatis och en klick räksallad(den kladdiga sorten)
Bror min stod för matlagningen, det var väldigt gott.
Kvällsmat: Resten av mammas kebabsallad

Det blir väldigt tydligt när man skriver ner sin kost vad som saknas. Mellanmål måste jag bli bättre på även på helger. Ursäkten hade kunnat vara att jag var ute och flängde hela dagen men den håller inte. Hur svårt är det att plocka med sig lite frukter en shake eller svänga förbi en mack eller affär och handla det man behöver få i sig.

Dagens träning:

FLYTT i ca 3 timmar. Svetten lackade så jag kunde med gott samvete klassa det som träning.

Dagen bjöd på handboll som jag nu trappat ner på, så det innefattar i dagsläget enbart matcher med mina juniorer. Jag har gått från att ha handboll ca 6 dagar i veckan till att bara träffa mina spelare någon gång ibland. Trodde aldrig att jag skulle säga det men det är faktiskt helt underbart att ha så mycket ”tid över”. På något märkligt sätt så känns det som om jag har utvecklats som coach under min absenta tid. Jag har fått en annan blick för spelet. Det som jag tidigare sett som en svaghet hos mig börjar titta fram och yttra sig i små justeringar som faktiskt ändrar matchbilden. Nu coachar jag ett väldigt tacksamt lag eftersom de är väldigt duktiga, men något har hänt med mitt coachande i positiv bemärkelse. Tidigare har min styrka nästan enbart legat i den motiverande och inspirerande delen, då jag kunnat förlita mig på det som killarna lärt sig på träning. Med tanke på att jag inte medverkar i någon träning nu så har jag nog tvingats att evolvera( måste hitta på egna ord när jag har använt utveckling för många gånger).

Lördag

2009-02-01T01:13:00.000+01:00

Gissa vad som stod på dagordningen idag igen. Jo en flytt... Lika roligt idag som igår. Dock fick jag mig en lite längre sovmorgon. Det uppskattas varmt när planeringen är gjord så att sovandet hinns med. Efter bärande bar det av att lyssna på Master Simon Lau. Han är mästare i Kung Fu i stilen Wing Chun. Det var en riktigt skön och, framförallt, vis man. Jag hade förväntningen att det skulle vara en uppvisning av kampsporten som sådan. Istället fick jag lyssna på Master Lau som pratade om självkänsla, självförtroende samt självinsikt. Han sa galet mycket visa saker. Mycket gamla visdomar, men det tåls att höra tusen gånger. Saker som att:

Man måste vara vän med sig själv för att kunna bli vän med andra.
Slåss inte, men vinn fighten med dig själv..
Man måste ta ansvar för sitt eget liv, tar man inte sitt ansvar så lämnar kontrollen över sitt liv till andra.

Jag kom även därifrån med vetskapen att Wing Chun inte är en kampsport utan en kampkonst. Vad är skillnaden. Konst är uttryck från själen. Då menar vi(Jag och Master) inte själen som ett spöke som den nästan förknippas med i vår värld, utan själen som i "Ditt" sanna jag, ditt riktiga jag.

Det var en väldigt djup och filosofisk föreläsning som jag nog behöver smälta... Fortsättning följer, som med så mycket annat.

Dagens träning bestod av gym. Muskelgrupperna var bröst, axlar, triceps och mage. Övningarna jag valde var cable cross för bröstet 25 kg. Hantellyft åt sidan med rätt raka armar, vikten låg på 5 kg. För triceps körde jag pushdown med rep, 35 kg. Magen blev utsatt brutalbänk, sjuuuuukt jobbig övning.
TUT: 15-30
Set: 4
Reps: 4-8
Vila: 2-3 min

OBS! Kvinnan på bilden är inte mannen som skriver bloggen.

Vad har jag fått i mig idag då.. Alldeles för lite helt enkelt. Illa! Så illa att jag inte har någon lust att skriva ner det.

Jag var ju på invägning igår. Fick ett riktigt irriterande resultat. Låg på samma fettprocent och på samma vikt. Snackade med en härlig tjej på xtravaganza(soon to be kollega), hon trodde att jag åt för lite, att jag fick i mig för lite fett och energi... Det är faktiskt svårt att äta mer för att gå ner i vikt. Speciellt eftersom jag har kämpat med min vikt under väldigt lång tid. Rädslan att gå upp i vikt övervinner inte vetskapen av att min kropp faktiskt behöver mer bränsle. Jag fick i läxa att anteckan vad jag äter under tre dagar.. Jag får väl plita ner dagens intag då.. 2 xtra-bars, 2 mackor, linser, 2 bitar choklad på föreläsningen... Sen så blev det Burger King, en dubbel Angus meal mmm så gott. Det är faktiskt lördag...

På tåget till västerås ska jag sätta mig ner och räkna hur mycket jag behöver äta. Träna hårt mellan utbildning och kvällsplugg samt se till att äta rätt. Vem vet det kanske går riktigt fort när man gör som man ska. Jag har, trots allt slarv med maten, faktiskt skött träningen exemplariskt.

God natt!

Fredag

2009-01-31T15:23:00.000+01:00

En lång fredag som började med en liten flytt kl. 07:00, riktigt roligt. Efter att flytten var avklarad och vännen satt sig i bilen på väg mot nya äventyr bjöds det på frukost hos en annan vän. Frukosten bestod av havregrynsgröt med blåbär. Knäckemacka med keso, kalkon, paprika och gurka. En smoothie gjord på yoghurt, banan, ananas och blåbär. Sen så toppa vi denna underbara frukost med 2 ägg. Mycket trevligt och gott. Självklart så avslutades det hela med en kopp nybryggt kaffe.

Träningen för dagen bestod av 5 km i skogen. Detta finns inte med i träningsprogrammet jag följer men jag mår så bra av att springa i skogen. Då gör jag det.

Efter löpningen blev det ett äpple och en xtravaganza-bar. Kommer att skriva mer om Xtravaganza eftersom jag har fått jobb där och sticker på en veckas lång utbilding på måndag.

Middagen var hos far min. Styvmor är bortrest så det var farsan som hade komponerat dagens kulinariska upplevelse. Det bjöds på makaroner med stekt strömmingfilé och en härlig svampsås till. Sen så käka vi en Tunisisk klassiker; Harrissa med tonfisk och olivolja. Helt underbart gott. Man käkar det med bröd(som pappa bakar så klart).

Till kvällen blev det rester. Lite linsgryta med köttfärsgryta. Två grytor.. Märkligt, men jag tror iaf att det heter linsgryta. Ska kolla upp det.

Dagens träning

2009-01-30T00:44:00.000+01:00

Det blev ett tufft pass. Jag följer ett träningsprogram som Jim kallar fettförbränning och muskeldefinition. Är nu inne på 5:e veckan, imorgon blir det invägning för att se om min fettprocent har förändrats. Jag har de senaste månaderna, till mitt förtret, legat helt still på 20%. De sista 2 veckorna har jag tuffat till träningen ytterligare. Kommit igång med extra löpning i skogen här vid mig. På dagens meny stog det utfall, marklyft, knäböj och shrugs. Eftersom jag har rehabat de senaste 2 åren så kände det faktiskt rätt skönt att lassa på lite vikter på stången. Samtidigt som mitt ärr på axeln håller mig i styr när det gäller att ta i för mycket.. Får slänga upp en fin bild och berätta den historien i detalj en annan gång. Nu vet jag att jag inte har några läsare så jag kommer att använda mig av min blogg som en träningsdagbok utöver att vara ett klotterplank, tankesmedja, avskrivningszon ja kärt barn har många namn.

Jag kommer använda mig av den terminologi som används i boken(antar att det är vedertaget).

Övningar: Utfall, marklyft, knäböj och shrugs
Set: 4
Reps:4-8
TUT(Time under tension: 15-30 sek
Vila: 2-3 min

Vikter: Utfall: 50 kg, marklyft: 100 kg, knäböj: 100 kg, shrugs: 40 kilo.

Tankar, ja du.. Jag kände att jag var galet trött efteråt vilket jag inte riktigt känt de tidigare veckorna. Jag kommer att skriva en sammanfattning på dem vid annat tillfälle. Rent vikmässigt så låg jag helt okey. Jag kände inte av några av mina tidigare skador, peppar peppar. Det lär väl isf visa sig imorgon. Jag läste faktiskt på lite om de olika övningarna som utfördes idag innan jag stack. Alltid bra att bli påmind om småsaker som man ska tänka på när det är såna här powerövingar där man ofta lassar på en del kilon. Boken jag kollade i heter Maximal muskeltillväxt. Har inte hunnit läsa den ordentligt än. Det kommer även det. Det är mycket som kommer att komma med tiden. Såsom min träningsbakrund. Varför jag tror mig ha ett budskap. Eller tror jag verkligen det. Jag vet i vilket fall som helst att jag har lätt att hamna i det sk flowet där orden bara kommer. Är där nu =)

Man ska inte tänka för mycket sägs det. Jag tänker garanterat för mycket om det nu är en relativitet. Hur kan man jämföra vem som tänker mer eller mindre(nu vill jag inte att någon idiot säger att man kan mäta de elektriska impulserna från hjärnan), även om två personer ska tänka samtigt på något så kan den ena ha ett tankemönster som gör att det virvlar och snurras runt massor med idéer medans den andre går in på djupet av en idé. Vem har då tänkt mest?

God natt...

Efterrätt

2009-01-29T16:50:00.000+01:00

Idag blev det longan aka drakögon till efterrätt. Jag blev introducerad till den här riktigt goda frukten av min lillebrors kinesiska flickvän. Imorgon bär det av till Asien-livs och köpa massor med longan. Det blir säkert massa mer kul därifrån..

Dagens mat

2009-01-29T16:36:00.000+01:00

Idag blev det återigen linsgryta enligt receptet på paketet. Till detta gjorde jag en enkel tomatsås. Vitlök, lök, chilli, färska tomater, salt, peppar och socker. I med olja i en kastrull, vitlök och chillin får fräsa lite. Sen ner med löken. Låt den mjukna lite. Ner med tomaterna och kryddorna. Sen så får det koka på låg värme tills det blir den konsistens som jag vill ha. Till detta hade vi en köttfärsgryta med kidneybönor, majs, vitkål, champinioner, lök, morot, vitlök.

Kände inget riktigt flow i skrivandet då blir det så här antar jag..

Ja just det, i morse provade jag tonfiskpastejen som jag blev på prackad i mataffären. La den på knäckemackan slängde på lite smörgåsgurka. Det blev riktigt gott faktiskt. Imorgon ska vi prova kycklingpastejen.

Boktips

2009-01-29T02:25:00.000+01:00

Jag har nu gett mig in i Jim Roslunds bok "Prestera mera", en bok om träning och kost. Boken beskriver på ett bra sätt vad som händer i kroppen när man tränar, olika hormoners inverkan på resultatet, hur kosten samt kost tillskott påverkar resultatet. Ja den beskriver allt som kretsar kring träning.

Jag är lite sån att när jag ger mig in i något så blir jag lite hjärntvättad, vilket folk i min närhet får lida av, och så kretsar det mesta i mitt liv kring just detta. Jag försöker jobba på att inte prata för mycket om mitt intresse, och faktiskt låta det vara just mitt intresse. Med det vill jag ha sagt att jag kommer med all säkerhet återkomma till olika delar av ovan nämnda bok samt referera till den. När den här boken är avklarad så står det fler på tur, men dem tar vi när det är dags.

Nu har jag valt att följa ett träningsprograms som heter fettförbränning och muskeldefinition. Jag ska försöka ta bilder på mig nu, så att min resa går att följa. Det kommer dock ett stort men, inga bilder kommer att publiceras fören jag har nått mitt mål. Mitt mål är att jag ska ha en väldefinierad mage den 31/5-09. Resten av kroppen kommer med största sannolikhet även den att vara väldefinierad, då jag tror att magen är det svåraste att få bukt med.

Slutligen så vill jag rekommendera boken Prestera mera för den som vill ha antingen bredare eller djupare kunskap om träning. För den som redan kan allt så skadar det aldrig med lite repetition.

Recept

2009-01-28T18:32:00.001+01:00

Nu kommer ett litet recept till. Bror min är känslig mot tomat och jag tänkte laga köttfärs.. Då fick jag utesluta den klassiska köttfärssåsen. Jag provade något helt nytt. Fräste köttfärs, i med vitkål, lök, vitlök, vita-bönor, caneloni-bönor och hackad paprika. Spiskummin:) Lite stark chilli-sås. Morötter som jag rev med min julienne-skärare. Det blev en härlig gryta som vi hade ris till.

Bra att äta

2009-01-28T18:17:00.000+01:00

Här kommer en liten lista på bra saker att äta för att öka förbränningen.

Jag tar inte med allt, för jag tror inte att du gillar lever.. Det kanske du gör, vad vet jag. Sen så är det vissa saker som jag inte skriver upp, för då kanske du blir så sugen på det bara för att du läst det.

Selleri
Tonfisk
Sardiner
Bönor
Grönsallad – De som äter en liten tallrik grönsallad innan maten äter 12% mindre av huvudrätten
Vinäger
Lax
Vinbär
Kaffe
Kanel
Grönt te
Ägg
Vatten
Chilli
Vitlök

Annat bra
Sirloin stek
Kyckling
Minimjölk – ca 5dl om dagen.
Spenat
Keso
Kesella
Avokado – Fast inte för mycket
Oliver
Blåbär
Solroskärnor
Pumpakärnor
Brysselkål
Grape
Broccoli
Kikärter

Plockar fram lite gammalt så att det inte ser så tomt ut

2009-01-28T17:07:00.000+01:00

Idag (inte idag på riktigt utan en annan idag) så lagade jag lite mat. Det fanns redan en bit grillad kyckling som min gulliga lillebror hade sparat till mig. Jag tittade, som jag så ofta gör när jag ska laga mat, in i kylen och letade efter halvanvända grönsaker, och de som behöver användas snart. Klurar ihop vad som kan göras och sen gör. Idag hade jag en bit squash, morot, paprika, vitkål och tomater. Skivade ovan nämnda grönsaker - tomaterna wokade ihop det med lök och majs lite ostronsås och salt. Tomaterna fräste jag med lök slog över krossade tomater o vips så hade vi en nyttig och go tomatsås(jag kommer inte riktigt ihåg vilka kryddor det var men jag brukar göra olika varje gång, förutom när jag ska göra min berömda tomatsås; "såsen"). Sist men inte minst, en nykomling i mitt nyttiga hjärta. Den röda linsen (har inte hunnit prova någon annan) är fantastiskt go. Har bara provat ett recept än, och det är ändå det som står på paketet. Inhandlas på willys, köpte eldorados. Det receptet har jag gjort till två rätt kräsna vänner och båda gillade det. Rätt enkelt, fräs lök och vitlök(om du tål), häll i de noga sköljda linserna. Krydda med spiskummin. Häll på vatten och buljongtärning sen så är det klart efter ca 12 min. O gud så gott det är.

Jag gör väldigt mycket olika grönsaksblandningar, woker, soppor och grönsaker. Jag älskar att experimentera.

En annan gång lagade jag köttfärssås(gärna med quorn), Bytte ut pastan mot zuccini/squash som jag skivade med min julienne-skärare fräste snabbt i pannan. Det blir gör gott. Just julienne- skäraren är kanon, den skär smala stavar i spagetti tjocklek. Skivar man palsternacka och morot fräser det snabbti i olja så blir det kanon, jag tycker att det ska vara mer morot än palsternacka för den smakar så mycket

Vi får nog vara nöjda för den här gången.

Första inlägget..

2009-01-28T17:01:00.000+01:00

Trodde inte att detta skulle ske, men ack så fel jag hade. Det här är egentligen ett sätt för mig att tvinga mig själv att bli lite mer autodidakt. Mitt bloggande kommer att handla om hälsa i flera olika avseenden. Mental hälsa vilket innefattar galet mycket, vad det kommer att visa sig under resans gång. Fysisk hälsa allt från träning till kost. Jag hoppas att min kompott kommer smaka.